med anledning av prop. 1992/93:173 En barnombudsman, m.m.
Till riksmötet 1989/90 väcktes en socialdemokratisk
motion med förslag om att inrätta en statligt utsedd
barnombudsman. Motiveringen för att inrätta en statligt
utsedd barnombudsman grundades på följande:
Svenska barn och ungdomar lever mestadels under goda
livsbetingelser. Den generella välfärdspolitiken ger
förutsättningar för att barn skall kunna växa upp och
utvecklas under internationellt sett mycket goda
förhållanden. De flesta barn lever också med en materiellt
sett hög standard.
En viktig del av det generella utbudet är mödra- och
barnhälsovården. Genom att så gott som alla mödrar och
barn ges ett bra stöd, såväl fysiskt som psykiskt, har vi i
Sverige lyckats pressa tillbaka barnadödligheten till
internationellt sett ytterst låga nivåer.
Genom vår unika föräldraförsäkring ges föräldrarna
möjligheter att utan inkomstbortfall ägna barnen mera tid
under en känslig del av deras liv.
Barnomsorgen är väl utbyggd och präglas av ett
genomtänkt pedagogiskt innehåll. Alla barn får en gedigen
grundskoleutbildning som ger goda förutsättningar för den
gymnasiala och postgymnasiala utbildningen.
Satsningar på olika jämställdhetsåtgärder gör att pojkar
och flickor i ökande grad får likartade möjligheter inom
utbildningarna och i förvärvslivet. Barn och ungdomar har
i dag oftast ett mer avspänt och öppet förhållande till sina
föräldrar än vad tidigare generationer har haft.
Det finns alltså oerhört många positiva sidor som man
kan visa på när man tecknar barns och ungdomars
levnadsvillkor. Trots den i stort positiva utvecklingen kan vi
dock se olika grupper av barn och ungdomar som inte har
det bra och som lever under utsatta förhållanden. Risker
finns att vissa grupper ställs utanför, i ett samhälle som
ställer allt högre krav på utbildning och kompetens.
Undersökningar visar att det stora flertalet barn (cirka
80 %)
lever tillsammans med båda sina föräldrar. En stor
del av de barn som lever med separerade föräldrar har dock
ingen eller mycket begränsad kontakt med den ene av
föräldrarna.
Många av de barn och ungdomar inom barnomsorgen
eller i skolan som har problem i olika former kommer från
familjer där föräldrarna också har sociala och andra
problem. ''Det sociala arvet'' lever fortfarande.
Barn i flykting- och andra invandrarfamiljer har ofta
särskilda problem. Inte sällan innebär kulturkollisioner att
barnen slits mellan solidaritet till sina föräldrar och det liv
som kamratkretsen lever och de krav som det svenska
samhället ställer.
Våldet i dess olika former uppmärksammas alltmera.
Detta gäller såväl det s.k. gatuvåldet som det våld som
förekommer inom familjer eller mellan personer som har
nära relationer till varandra. Rapporter om sexuella
övergrepp mot barn blir allt vanligare.
Många barn far alltså forfarande illa i vårt samhälle.
Tendenser finns också till att dessa barn hamnar i allt
svårare förhållanden. Barnens förhållanden måste hela
tiden uppmärksammas och större hänsyn bör tas till barnens
situation i samhällsplaneringen. För att detta skall kunna
uppnås måste barnens talan föras på ett mera planerat och
effektivt sätt än vad som görs i dag.
Motionen behandlade barnombudsmannens
verksamhetsområden och uppgifter på ett ingående sätt.
Riksdagen beslutade att bifalla motionen och den
socialdemokratiska regeringen tillsatte en enmansutredning
med uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en
statligt utsedd barnombudsman.
Vi kan nu konstatera att regeringen huvudsakligen
bygger sin proposition på de förutsättningar som såväl
motionen som utredningen föreslog beträffande
verksamhetsområden och uppgifter för en blivande
barnombudsman.
Så långt är allt väl men när det gäller organisationen och
finansieringen anser vi att vårt tidigare förslag att placera
barnombudsmannen hos Allmänna barnhuset är att
föredra.
Allmänna barnhuset har en väl utvecklad tradition att
verka för de barn och ungdomar som lever under svåra
förhållanden. Genom sin ställning som stiftelse är
Barnhuset fristående i förhållande till myndigheter och
myndighetsutövning. Genom att stiftelsens direktion utses
av regeringen finns en statlig kontroll. Den nuvarande
direktionen består av sju ledamöter. Barnhuset avger
årligen en verksamhetsberättelse till regeringen. Barnhuset
förfogar även över ekonomiska resurser och tillgångar som
ger möjligheter att finansiera insatser för barn och
ungdomar.
Barnhuset bedriver en omfattande
konferensverksamhet på Sätra bruk, där barnens situation
ofta behandlas i ett tvärvetenskapligt sammanhang. Vidare
ges stöd till en socialt inriktad forsknings- och
utvecklingsverksamhet kring barn och ungdomar.
Allmänna barnhuset svarar även för kontakter med de
nordiska länderna inom barn- och ungdomsvården.
Barnhusets kansli finns i Stockholm. Allmänna barnhuset
har således unika förutsättningar att svara för en
barnombudsman med tillhörande kansli. Som framgår av
propositionen saknas denna bredd i arbete och erfarenhet
i dag hos Barnmiljörådet. Därför delar vi inte regeringens
förslag att förlägga barnombudsmannen dit.
Allmänna barnhuset har tidigare framhållit att man
ekonomiskt kan svara för 1,5 miljoner kronor årligen om
barnombudsmannen placeras hos stiftelsen. Såväl
kunskapsmässigt som ekonomiskt talar allt för
barnombudsmannens placering hos Allmänna barnhuset.
Barnombudsmannen bör vara en person som barn och
ungdomar inte uppfattar som en myndighetsperson man
inte vågar vända sig till. Även detta talar för en placering på
Allmänna barnhuset.
I propositionen föreslås att en organisationskommitté
tillsätts med uppdrag att föreslå detaljutformningen
beträffande barnombudsmannens organisation,
arbetsformer, behov, kompetens osv.
Organisationskommittén bör också ta kontakt med
Allmänna barnhuset för samråd om ekonomi och
samordning av lokaler m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en
barnombudsman med placering hos Allmänna barnhuset.
Stockholm den 17 mars 1993
Sven-Gösta Signell (s)
Eva Johansson (s)
Ingegerd Sahlström (s)