Vi har nått en gräns där traditionella värderingar i Sverige måste omprövas. Det finns alltför många förmånstagare per arbetstagare. Vissa grupper i samhället utnyttjar sin rätt till bidrag och ersättningar maximalt, medan andra arbetstagare tvingas till att prioritera.
Nu har antalet förmånstagare ökat så kraftigt att arbetstagarna inte orkar att bära kostnaderna. Vi lånar 548 miljoner per dag för att upprätthålla ett osunt system. Samtidigt som det finns många bidragstagare som arbetar svart eller odlar sin hobby i lugn och ro.
Situationen är ohållbar och systemet måste radikalt omprövas.
För att motverka överutnyttjande av förmåner skall alla förmånstagare föras till en s.k. förmånstagarpool i varje kommun. Genom denna pool skall medborgare som behöver tillsyn, hjälp eller service kunna få det. Åldringar, handikappade, missbrukare, barnfamiljer, ensamma är några av målgrupperna som kan vara aktuella att ge hjälp genom en pool.
Det är känt att overksamhet på några månader kan bryta ner en människas normala sociala beteende och resultera i passivitet och uppgivenhet. Låt oss genom en ändring av bidragssystemet ge varandra en hjälpande hand. Det är tid för förändrade attityder till s.k. oavlönat arbete. Att få bidrag utan meningsfull motprestation bryter ner människor. De förlorar sin plats i tillvaron och mår psykiskt dåligt. Samtidigt finns det ett stort hjälpbehov som inte klaras av inom t.ex. åldringsvården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förmånstagarpool bör införas i varje kommun,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla förmånstagare måste fullgöra en motprestation för att få bidrag eller ersättning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förmånstagare som svartjobbar ej bör erhålla bidrag eller ersättning av samhället.
Stockholm den 25 januari 1993 Claus Zaar (nyd)