med anledning av prop. 1992/93:173 En barnombudsman, m.m.
I proposition 1992/93:173 föreslås att en befattning som
Barnombudsman inrättas. Barnombudsmannen föreslås bli
chef för Barnmiljörådet och finansieras via myndighetens
budget.
Vi socialdemokrater har i flera motioner under senare år
väckt frågan om inrättandet av en barnombudsman. Frågan
har också varit föremål för utredning (SOU 1991:7)
Ombudsman för barn och ungdom. Utredningen föreslog
inrättandet av en ombudsman som enligt en särskild lag
skulle ta tillvara och främja barns och ungdomars
rättigheter, behov och intressen i samhället. Det är viktigt
att inrättandet av en barnombudsman får komplettera, inte
ersätta, övrigt arbete med barn- och ungdomsfrågor.
Utredningen föreslog som ett av sina alternativ att
barnombudsmannen skulle knytas till stiftelsen Allmänna
barnhuset. I propositionen föreslås placering vid
Barnmiljörådet. En av fördelarna med att placera
barnombudsmannen i Allmänna Barnhuset är att den kan
få en fristående ställning. Vi beklagar att regeringen inte
övervägt utredningens alternativ. Vi anser dock inte att
placeringen är av avgörande betydelse. Det väsentliga är att
ombudsmannen ges tillräckliga resurser och möjligheter att
tillvarata barns rättigheter och behov och företräda dem på
ett kraftfullt sätt. Det finns också möjligheter för
barnombudsmannen och Allmänna barnhuset att
samarbeta i olika projekt, eftersom deras intressen
sammanfaller.
Då propositionen om barnombudsman nu skall
behandlas i riksdagen vill vi lyfta fram och betona de
verksamhetsområden och uppgifter vi anser att
barnombudsmannen främst skall arbeta med.
Sverige har undertecknat FN-konventionen om barnets
rättigheter och förklarat att vi skall arbeta för att leva upp
till konventionens intentioner. Barns rättigheter måste
därför nu bevakas på många olika sätt. En ombudsman för
barn och ungdom är ett viktigt led i detta arbete.
Ombudsmannens viktigaste uppgift är enligt vår mening att
bevaka och ta erforderliga initiativ för att Sverige skall leva
upp till barnkonventionen.
I det arbetet skall ombudsmannen upprätthålla ett
barnperspektiv på samhällsutvecklingen, aktivt delta i
opinionsbildningen i barnfrågor samt speciellt
uppmärksamma de utsatta barnens situation.
Ombudsmannen skall således arbeta både för och med
barn och unga och vara opinionsbildande och
attitydförändrande. Barnombudsmannen kan därmed bli
en viktig komplettering i samhällets insatser för att bevaka
om rätt saker görs utifrån barnens och ungdomarnas
faktiska önskemål och behov och utifrån ambitionen att
förbättra barns villkor.
Det är viktigt att barnen upplever ombudsmannen som
deras eget ombud och inte enbart de vuxnas.
Ombudsmannen får inte bli en tandlös institution.
Därför är det rätt att ombudet ges stöd i lagstiftning, som
ger mandat att ta initiativ till förändringar och förbättringar
för barns bästa. Det är också viktigt att ombudsmannen kan
påverka andra myndigheter och organ, ge förslag till
förändringar i lagstiftning m.m.
Lagar är skrivna för vuxna av vuxna och utgår mycket
sällan från barnens perspektiv. På flera områden finns
uppenbara intressekollisioner, t.ex. inom plan- och
bygglagens område, inom hälso- och miljöskyddslagens
område, medie- och tryckfrihetsområdet. Många lagar som
berör barnen är s.k. ramlagar, vilket förutsätter att barnen
har starka företrädare. Mot bakgrund av detta är
barnombudsmannens uppgift -- att lägga ett barnperspektiv
på lagstiftningen -- ovärderlig.
En viktig förutsättning för att ombudsmannens arbete
skall bli betydelsefullt är att ett fungerande samarbete med
lokala barnombudsmän etableras. Ett fungerande lokalt
nätverk finns i dag endast i begränsad omfattning.
Framväxten sker inte automatiskt utan kraft behöver sättas
bakom orden om det kommunala nätverket skall bli
verklighet. Ombudsmannens roll som pådrivare är mycket
viktig.
Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens
levnadsvillkor. Barn i Sverige har det bra, men det betyder
inte att alla barn i vårt land har det bra. Det finns barn som
far illa i välfärdssamhället.
Den ökande arbetslösheten, försämrad ekonomi och
tendenser till en ökad utslagning påverkar allt fler familjers
situation och därmed många barns uppväxtvillkor.
Nya problem uppstår i ett samhälle i snabb förändring.
Därför måste vi ständigt diskutera hur alla barn kan bli
delaktiga i välfärden. Hur kan vi ge barnen de bästa
möjligheterna till utveckling och grundläggande trygghet?
Hur garanterar vi de mest utsatta barnen en god uppväxt?
Det är vår uppfattning att en barnombudsman kan
påverka och bidra till förbättringar. Men om en
barnombudsman skall få kraft bakom sitt arbete måste det
finnas myndigheter, som har till uppgift att bevaka barns
och ungdomars villkor, som kan följa frågor under en längre
tid, göra uppföljningar och utvärderingar, bevaka
barnaspekter inom olika sektorer osv.
Vi anser att barnombudsmannen skall komplettera, inte
ersätta, övrigt arbete med barn- och ungdomsfrågor. Inte
minst i besparingstider blir samhällets åtgärder för barn och
ungdom speciellt viktiga att slå vakt om.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ombudsman för barn och
ungdom.
Stockholm den 17 mars 1993
Bo Holmberg (s)
Anita Persson (s)
Ingrid Andersson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Jan Andersson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Hans Karlsson (s)
Martin Nilsson (s)