Alkohol
Alkoholproblemet är vårt lands största medicinska och sociala problem. Alkoholen är direkt orsak till vissa sjukdomar och dessutom en bidragande orsak till en rad sjukdomstillstånd och utgör därför en stor belastning på sjukvården. Vi vet att storkonsumenter oftare är sjukskrivna och förtidspensioneras oftare än andra. Det uppskattas att 20 % av alla vårdplatser inom akutsjukvården nyttjas av patienter med alkoholproblem. Detta medför stora kostnader för samhället. Alkoholproblemet är dock inte enbart ett ekonomiskt problem utan i högsta grad ett socialt. De pengar som satsas på förebyggande åtgärder såsom upplysning är väl satsade pengar.
Riktlinjerna för den nuvarande alkoholpolitiken beslutades 1977. Där betonas att alkoholfrågan skall sättas in i sitt sociala och samhällspolitiska sammanhang. Alkoholproblemens orsak är varierande och måste därför bearbetas på alla fronter och med olika medel. Målsättningen måste vara att minska den totala, och alldeles för höga, konsumtionen.
Ofta framförs i alkoholdebatten argument mot restriktioner. Det hävdas att olika begränsningar bara drabbar den måttlige konsumenten, missbrukarna kommer man inte åt. Detta är inte sant. Olika undersökningar och forskning visar på ett klart samband mellan tillgänglighet och missbruk. Ökad tillgänglighet betyder ökad total konsumtion. Ökad total konsumtion betyder ökat missbruk. Det betyder att ju mindre befolkningen dricker totalt, desto mindre är missbruket av alkohol.
I dagens aktiva alkoholpolitik ingår en aktiv prispolitik, restriktivitet och kontroll vid tillverkning och försäljning av alkohol. Ekonomiskt stöd ges till organisationer och föreningar som arbetar för att minska och få bort alkoholmissbruket. En omfattande opinionsbildning bedrivs.
Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens (WHO) mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % från 1980 till år 2000. För att nå detta mål måste vi intensifiera våra insatser. Ytterligare satsningar på förebyggande åtgärder måste prioriteras. Betydelsen av pris och tillgänglighet för alkoholmissbrukets omfattning måste beaktas.
Begränsning av alkoholtillgängligheten är, som vi socialdemokrater ser det, en solidaritetsfråga mellan dem som är måttlighetsbrukare och dem som har fastnat, eller riskerar att fastna, i missbruk.
Genom forskning vet vi att totalkonsumtionen har avgörande betydelse för folkhälsan. Detta visas bra genom en jämförelse mellan alkoholkonsumtion och alkoholskador i Sverige och Frankrike. Fransmännen har rykte om sig att dricka på ett kultiverat sätt. Deras kultur innebär att de, med våra mått mätt, är storkonsumenter av alkohol. Det franska folket är också dubbelt drabbat, jämfört med det svenska, när det gäller alkoholrelaterade sjukdomar.
Många ifrågasätter nu om målet med en konsumtionsminskning på 25 % till år 2000 är realistiskt. Då bör vi komma ihåg att mellan år 1976 och 1984 minskade konsumtionen med 22 %. Men dessvärre har minskningen stannat upp. Under 1992 har det skett en viss ökning, det är då främst ölkonsumtionen som har ökat. Det kan ifrågasättas om de lockpriser som vissa restauranger använder på öl stämmer överens med en restriktiv alkoholpolitik. Detta är en fråga som den sittande alkoholkommissionen bör titta på.
Det nystartade Folkhälsoinstitutet har en stor uppgift när det gäller information och förebyggande åtgärder. Det är också viktigt att de frivilliga, ideella organisationer som finns får medel så att de kan fortsätta sitt fina aktiva arbete. Vi vet av erfarenhet att information och upplysning är bra förebyggande insatser, inte minst när de riktas till unga människor. En rapport visar nu att över hälften av eleverna i årskurs nio inte har fått någon information om alkohol och narkotika. Förhoppningsvis är detta en tillfällig brist. Men detta måste följas upp. De instrument som står till förfogande måste användas om vi skall nå det mål vi satt upp för år 2000.
Narkotika
Sveriges riksdag har beslutat att vi skall verka för ett narkotikafritt samhälle. Det är bra och alla politiska partier i riksdagen står bakom beslutet. Ändå vet vi att det görs alldeles för litet för att komma tillrätta med narkotikaproblemen.
Den offentliga debatten om narkotikan har på senare tid till stor del präglats av personer som vill nedtona missbruksproblemen. I artiklar i dagstidningar framträder kända personer och föreslår legalisering av knark, andra kända personer avslöjar sina drogvanor. Narkotikan framställs som något spännande.
Narkotikamissbrukare lever i misär, de drabbas av sjukdommar och dör i förtid. De begår brott som skadar dem själva och andra människor. Trots att detta är kända fakta för alla så finns det alltså idag personer som medvetet och offentligt föreslår legalisering av vissa typer av narkotika.
Vi socialdemokrater anser att det är väldigt viktigt att samhället är mycket tydligt när det gäller narkotikan. Det räcker inte att uttrycka sig fördömande i riksdagsbeslut, det gäller att följa upp detta ute i samhället. Det skall stå klart för alla att samhället inte accepterar narkotikamissbruk.
Även när det gäller narkotika är upplysning och information väldigt viktiga som förebyggande åtgärder och de bör komma in redan i grundskolan. Bristerna är här uppenbara.
Anabola steroider
En typ av preparat som har blivit uppmärksammat på senare tid, och som framstår som mycket farligt, är anabola steroider. Enligt de rapporter vi tagit del av används dessa preparat främst av kroppsbyggare. Preparatet har uppmärksammats i samband med grova våldshandlingar.
Varken de som missbrukar anabola steroider eller deras omgivning betraktar dem som missbrukare. Detta gör att det inte finns någon som helst beredskap att skydda sig mot eventuella våldshandlingar. Missbrukaren är ett hot mot sitt eget och andras liv och hälsa utan att ha någon som helst insikt om detta.
Det är av högsta vikt att samhället uppmärksammar detta problem och att lagstiftningen ses över.
Tobak
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i Sverige och i detta avseende ligger vi långt framme. Det gör vi däremot inte när det gäller andra åtgärder för att minska användandet av tobak. Där har andra länder gått före med exempelvis förbud mot tobaksreklam och rökförbud i allmänna lokaler.
Det är numera helt klarlagt att tobaksbruket utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Under ett antal år nådde vi framgång med information och upplysning om tobakens skadeverkningar, rökningen minskade. Men under senare år har den positiva utvecklingen brutits och det har blivit ''inne'' att röka, särskilt bland unga flickor. Det är tydligt att dessa rökande unga människor inte tar till sig den information som finns om tobakens skaderisker. Antingen ser de inte informationen, eller så tar de den inte på allvar. Det framstår klart att det nu behövs en ny informationskampanj om tobak.
Många unga människor börjar röka idag och allt fler av dem är kvinnor. Vi känner till sambandet mellan rökande mödrar och deras barns hälsa och därför måste vi ta detta på största allvar. Tobakens skadeverkningar är kända, men de behöver ständigt lyftas fram och påpekas. Det får inte finnas okunskap om tobakens skadeverkningar hos någon.
Många rapporter från senare tid är helt samstämmiga i uppfattningen att tobaksrök även försämrar hälsan för ''passiva rökare''.
Rökningen är inte ett problem som enbart gäller den enskilde utan det berör hela samhället. Därför är det hög tid att regeringen kommer med förslag om hur vi skall minska detta problem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och tobak.
Stockholm den 21 januari 1993 Carin Lundberg (s) Rinaldo Karlsson (s) Hans Karlsson (s) Ingrid Andersson (s)