Alkoholproblemet är vårt lands största medicinska och
sociala problem. Alkoholen är direkt orsak till vissa
sjukdomar och dessutom en bidragande orsak till en rad
sjukdomstillstånd och utgör därför en stor belastning på
sjukvården. Vi vet att storkonsumenter oftare är
sjukskrivna och förtidspensioneras oftare än andra. Det
uppskattas att 20 % av alla vårdplatser inom
akutsjukvården nyttjas av patienter med alkoholproblem.
Detta medför stora kostnader för samhället.
Alkoholproblemet är dock inte enbart ett ekonomiskt
problem utan i högsta grad ett socialt. De pengar som satsas
på förebyggande åtgärder såsom upplysning är väl satsade
pengar.
Riktlinjerna för den nuvarande alkoholpolitiken
beslutades 1977. Där betonas att alkoholfrågan skall sättas
in i sitt sociala och samhällspolitiska sammanhang.
Alkoholproblemens orsak är varierande och måste därför
bearbetas på alla fronter och med olika medel.
Målsättningen måste vara att minska den totala, och
alldeles för höga, konsumtionen.
Ofta framförs i alkoholdebatten argument mot
restriktioner. Det hävdas att olika begränsningar bara
drabbar den måttlige konsumenten, missbrukarna kommer
man inte åt. Detta är inte sant. Olika undersökningar och
forskning visar på ett klart samband mellan tillgänglighet
och missbruk. Ökad tillgänglighet betyder ökad total
konsumtion. Ökad total konsumtion betyder ökat
missbruk. Det betyder att ju mindre befolkningen dricker
totalt, desto mindre är missbruket av alkohol.
I dagens aktiva alkoholpolitik ingår en aktiv prispolitik,
restriktivitet och kontroll vid tillverkning och försäljning av
alkohol. Ekonomiskt stöd ges till organisationer och
föreningar som arbetar för att minska och få bort
alkoholmissbruket. En omfattande opinionsbildning
bedrivs.
Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens
(WHO) mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % från
1980 till år 2000. För att nå detta mål måste vi intensifiera
våra insatser. Ytterligare satsningar på förebyggande
åtgärder måste prioriteras. Betydelsen av pris och
tillgänglighet för alkoholmissbrukets omfattning måste
beaktas.
Begränsning av alkoholtillgängligheten är, som vi
socialdemokrater ser det, en solidaritetsfråga mellan dem
som är måttlighetsbrukare och dem som har fastnat, eller
riskerar att fastna, i missbruk.
Genom forskning vet vi att totalkonsumtionen har
avgörande betydelse för folkhälsan. Detta visas bra genom
en jämförelse mellan alkoholkonsumtion och
alkoholskador i Sverige och Frankrike. Fransmännen har
rykte om sig att dricka på ett kultiverat sätt. Deras kultur
innebär att de, med våra mått mätt, är storkonsumenter av
alkohol. Det franska folket är också dubbelt drabbat,
jämfört med det svenska, när det gäller alkoholrelaterade
sjukdomar.
Många ifrågasätter nu om målet med en
konsumtionsminskning på 25 % till år 2000 är realistiskt. Då
bör vi komma ihåg att mellan år 1976 och 1984 minskade
konsumtionen med 22 %. Men dessvärre har minskningen
stannat upp. Under 1992 har det skett en viss ökning, det är
då främst ölkonsumtionen som har ökat. Det kan
ifrågasättas om de lockpriser som vissa restauranger
använder på öl stämmer överens med en restriktiv
alkoholpolitik. Detta är en fråga som den sittande
alkoholkommissionen bör titta på.
Det nystartade Folkhälsoinstitutet har en stor uppgift
när det gäller information och förebyggande åtgärder. Det
är också viktigt att de frivilliga, ideella organisationer som
finns får medel så att de kan fortsätta sitt fina aktiva arbete.
Vi vet av erfarenhet att information och upplysning är bra
förebyggande insatser, inte minst när de riktas till unga
människor. En rapport visar nu att över hälften av eleverna
i årskurs nio inte har fått någon information om alkohol och
narkotika. Förhoppningsvis är detta en tillfällig brist. Men
detta måste följas upp. De instrument som står till
förfogande måste användas om vi skall nå det mål vi satt upp
för år 2000.
Narkotika
Sveriges riksdag har beslutat att vi skall verka för ett
narkotikafritt samhälle. Det är bra och alla politiska partier
i riksdagen står bakom beslutet. Ändå vet vi att det görs
alldeles för litet för att komma tillrätta med
narkotikaproblemen.
Den offentliga debatten om narkotikan har på senare tid
till stor del präglats av personer som vill nedtona
missbruksproblemen. I artiklar i dagstidningar framträder
kända personer och föreslår legalisering av knark, andra
kända personer avslöjar sina drogvanor. Narkotikan
framställs som något spännande.
Narkotikamissbrukare lever i misär, de drabbas av
sjukdommar och dör i förtid. De begår brott som skadar
dem själva och andra människor. Trots att detta är kända
fakta för alla så finns det alltså idag personer som medvetet
och offentligt föreslår legalisering av vissa typer av
narkotika.
Vi socialdemokrater anser att det är väldigt viktigt att
samhället är mycket tydligt när det gäller narkotikan. Det
räcker inte att uttrycka sig fördömande i riksdagsbeslut, det
gäller att följa upp detta ute i samhället. Det skall stå klart
för alla att samhället inte accepterar narkotikamissbruk.
Även när det gäller narkotika är upplysning och
information väldigt viktiga som förebyggande åtgärder och
de bör komma in redan i grundskolan. Bristerna är här
uppenbara.
Anabola steroider
En typ av preparat som har blivit uppmärksammat på
senare tid, och som framstår som mycket farligt, är anabola
steroider. Enligt de rapporter vi tagit del av används dessa
preparat främst av kroppsbyggare. Preparatet har
uppmärksammats i samband med grova våldshandlingar.
Varken de som missbrukar anabola steroider eller deras
omgivning betraktar dem som missbrukare. Detta gör att
det inte finns någon som helst beredskap att skydda sig mot
eventuella våldshandlingar. Missbrukaren är ett hot mot sitt
eget och andras liv och hälsa utan att ha någon som helst
insikt om detta.
Det är av högsta vikt att samhället uppmärksammar
detta problem och att lagstiftningen ses över.
Tobak
Information om tobakens skadeverkningar har sedan
länge bedrivits i Sverige och i detta avseende ligger vi långt
framme. Det gör vi däremot inte när det gäller andra
åtgärder för att minska användandet av tobak. Där har
andra länder gått före med exempelvis förbud mot
tobaksreklam och rökförbud i allmänna lokaler.
Det är numera helt klarlagt att tobaksbruket utgör ett
allvarligt hot mot folkhälsan. Under ett antal år nådde vi
framgång med information och upplysning om tobakens
skadeverkningar, rökningen minskade. Men under senare
år har den positiva utvecklingen brutits och det har blivit
''inne'' att röka, särskilt bland unga flickor. Det är tydligt att
dessa rökande unga människor inte tar till sig den
information som finns om tobakens skaderisker. Antingen
ser de inte informationen, eller så tar de den inte på allvar.
Det framstår klart att det nu behövs en ny
informationskampanj om tobak.
Många unga människor börjar röka idag och allt fler av
dem är kvinnor. Vi känner till sambandet mellan rökande
mödrar och deras barns hälsa och därför måste vi ta detta
på största allvar. Tobakens skadeverkningar är kända, men
de behöver ständigt lyftas fram och påpekas. Det får inte
finnas okunskap om tobakens skadeverkningar hos någon.
Många rapporter från senare tid är helt samstämmiga i
uppfattningen att tobaksrök även försämrar hälsan för
''passiva rökare''.
Rökningen är inte ett problem som enbart gäller den
enskilde utan det berör hela samhället. Därför är det hög
tid att regeringen kommer med förslag om hur vi skall
minska detta problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola
steroider och tobak.
Stockholm den 21 januari 1993
Carin Lundberg (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Hans Karlsson (s)
Ingrid Andersson (s)