Att åldras i ett främmande land med andra seder och en annan kultur kan medföra stora problem. De som bott länge i Sverige kan som gamla tappa den svenska de lärt sig. De som kommer som anknytningsfall har svårt att förstå språk, kultur och svenska förhållanden. Språket, maten och ensamheten är de tre största problemen för de allt fler invandrade pensionärerna.
En stor del av de gamla har kommit som anknytningsfall. Deras barn finns redan här och familjen skulle återförenas. Det kan vara en svår process. I många av hemländerna har de äldre högre social status. Här blir rollerna omkastade, de blir beroende av de unga. Det stora familjehushållet där generationerna lever tillsammans fungerar inte här. Barnbarnen går i svensk skola och pratar svenska. De gamla blir ensamma och ofta beroende av kommunal service, antingen i det egna hemmet eller i servicehusboende.
Invandrarpensionärerna är en stor och snabbt växande grupp. Mellan 1982 och 1990 ökade ålderspensionärerna totalt med 3 745 personer i Stockholm. I dag är var tionde pensionär i Stockholm född utomlands, eller 13 900 personer.
Drygt 80 % av dem har bott länge i Sverige, mer än 20 år. Pensionärerna från mellanöstern hör till nykomlingarna. Bara en tredjedel av dem har bott i Stockholm i tio år. Den gruppen växer snabbast just nu. Näst efter finländarna kommer de år 2000 att vara den största gruppen invandrare.
Ett av de stora problemen är språksvårigheter. Det kan skapa svåra problem att vara hjälpbehövande och inte kunna göra sig och sina behov förstådda. De enklaste problem blir oöverstigliga på grund av språkförbistringen.
I den mån det finns tillgång till tvåspråkig personal används den givetvis, men ibland kan motsättningar mellan olika grupper i hemlandet göra att den gamla ändå inte kan känna förtroende för personal av samma språkliga bakgrund.
Ökad kunskap om kultur, mat och seder i de länder pensionärerna kommer ifrån måste ingå i hemtjänstpersonalens utbildning och fortbildning.
Vanligtvis förekommer medverkan av tolk endast då hemvårdsassistenten gör utredning eller hembesök. Regelbunden medverkan av tolk vid biträdenas besök några gånger om året skulle underlätta kontakten. Då kan man ta upp specifika behov och problem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kulturkompetens i hemtjänstpersonalens utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad medverkan av tolk.
Stockholm den 26 januari 1993 Christina Linderholm (c)