Folkpartiet liberalernas familjepolitik syftar till att
hjälpa föräldrarna att bära ansvaret för sina barns fostran --
inte överta det. Ett medel för att uppnå detta är att
åstadkomma en rättvis inkomstfördelning mellan
barnfamiljer och övriga grupper i samhället samt erbjuda
föräldrarna reell valfrihet.
Familjepolitik och jämställdhet mellan män och kvinnor
är oupplösligt förknippade med varandra. Det stöd
samhället ger eller inte ger får konsekvenser för familjernas
olika möjligheter. Eftersom kvinnorna har huvudansvaret
för hem och barn är det i stor utsträckning deras valfrihet
det handlar om.
Det är därför viktigt att slå vakt om barnomsorgen i
Sverige. Tack vare den har vi i Sverige lyckats kombinera
den internationellt sett högsta andelen kvinnor i
förvärvsarbete med den största andelen äldre i
befolkningen. Till det kommer att vi för närvarande har
bland de högsta födelsetalen i Europa. En viktig uppgift är
att ge barnen så goda förutsättningar som möjligt redan från
början. Vår omvärld är numera så mångskiftande och
komplicerad att det ställs högre krav på oss vuxna än i
tidigare generationer. Barnen behöver hjälp att få
överblick, förstå intryck och foga ihop en bild av tillvaron.
De ska inte bara växa upp utan också utvecklas till
självständiga människor som hittat en egen väg i livet.
Barnomsorgen är viktig för alla barn, men framför allt
för de barn som behöver extra hjälp och stöd.
Riksdagens principbeslut från år 1985 om full
behovstäckning har ännu inte förverkligats. Många som
efterfrågar barnomsorg får ingen plats. Att det finns
barnomsorg för alla som så önskar är en förutsättning för
valfrihet. Barnomsorgen är bra för barnen, den är ett villkor
för jämställdheten och för den sociala servicen på andra
områden, t.ex. äldreomsorgen.
Omläggningen av statsbidragen från specialdestinerade
till generella bidrag har medfört att staten förlorat sitt
hittills viktigaste styrinstrument när det gäller barnomsorg.
De nya statsbidragen har medfört att vissa statliga
regleringar av den kommunala verksamheten avskaffats.
Statens bidrag till kommunerna lämnas numera i en påse
utan att det knyts villkor till hur de används. Påsens storlek
bestäms bl.a. av antal invånare, antal barn och äldre,
glesbygdsgrad m.m. i respektive kommun. Men den tar inte
hänsyn till andelen kvinnor i förvärvsarbete, vilket är
olyckligt.
Barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam.
Föräldrar som förvärvsarbetar betalar skatter och sociala
avgifter. På det viset betalar de genomsnittligt sett
subventionerna för den barnomsorg de utnyttjar. Strikt
kommunalekonomiskt är det däremot inte lönsamt att
bedriva barnomsorg. Det är därför angeläget att i
socialtjänstlagen göra klart att kommunerna har skyldighet
att tillhandahålla barnomsorg till den som så önskar. Utan
en sådan lagreglering finns risk att kommunerna av snäva
kommunalekonomiska skäl skär ned på barnomsorgen.
Detta kan vi inte acceptera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
av socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 26 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)