Den stora reformen beträffande stödet till bilinköp för handikappade betydde mycket. Om man vill påpeka några viktiga saker i dessa sammanhang är det, dels att beloppen till bilinköp höjdes betydligt, dels att inkomstgränserna slopades helt då man sökte bilstöd.
Nu har det emellertid -- sedan reformen genomfördes -- utvecklats en praxis som inte är tillfredsställande. Vi ska i detta sammanhang bara ta upp vad man menar med begreppet ''förflyttningssvårigheter'' och hur man alltså tolkar detta begrepp.
Man har enligt vår mening gjort gruppen eventuella bidragsberättigade till alltför liten genom att man tolkar ''förflyttningssvårigheter'' på ett felaktigt sätt.
Det gäller främst de armskadade som man inte anser hör till gruppen med ''förflyttningssvårigheter''. Dessa människor får alltså inga bidrag trots att de kan styrka sitt behov av bidrag, med intyg både från arbetsterapeut och läkare.
I § 2 i förordningen om bilstöd till handikappade har den person handikapp ''som på grund av varaktiga funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer''. Det synes oss självklart att en person som saknar armar eller har nedsatt armfunktion tillhör gruppen förflyttningshandikappade.
Men enligt praxis får en sådan person inte bilstöd utan hänvisas i stället till färdtjänst, vilken blir mycket kostsammare för samhället.
Vi vill framföra ytterligare en sak som har att göra med att personen ej fått bilstöd. Det gäller frågan om ombyggnad av bilen, vilket ju är absolut nödvändigt för en person som t.ex. saknar armar. Om vederbörande får bidrag till bilen, då får han också ett ombyggnadsbidrag som helt täcker kostnaden för denna ombyggnad. Men får han inget bilbidrag, då får han ej heller något ombyggnadsbidrag. Detta synes oss mycket orättvist.
Här har vi alltså en grupp av människor med handikapp som uteslutes från att få bilstöd, vilket enligt vår mening är djupt orättvist. Dessa personer bör alltså kunna få bilstöd och ombyggnadsbidrag, då de fyller villkoren enligt ovan nämnda förordning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för bilstöd till handikappade.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingvar Björk (s) Bo Nilsson (s)