Handikappade har sedan några år tillbaka möjlighet att
få ekonomiskt stöd för inköp och handikappanpassning av
bil, s.k. bilstöd. Detta är alldeles utmärkt och har lett till att
många handikappade idag själva klarar sina transportbehov
utan hjälp av färdtjänsten. Detta har ökat deras frihet och
gjort dem mera jämlika med andra medborgare i samhället.
Alltfler handikappade som med hjälp av bilstödet fått
tillgång till en egen bil som är anpassad till deras särskilda
behov har dock inte längre råd att använda denna bil. Deras
inkomster räcker helt enkelt inte till att täcka kostnaderna
för drivmedel, service och underhåll, skatt och försäkring.
Problemet är särskilt stort för handikappade ungdomar som
lyckats få ett jobb. Bara undantagsvis är deras lön så hög att
de skulle ha hållit sig med bil om de inte varit
handikappade. Det är orimligt att först bevilja bilstöd med
ett stort belopp och sedan vägra bidrag till
driftskostnaderna så att bilen kan utnyttjas av den
handikappade. Detta är fallet för närvarande.
Det är nödvändigt att det nuvarande bilstödet
kompletteras så att de som efter noggrann prövning
beviljats stöd för inköp av bil samt kostsamma
anpassningsåtgärder också ges ekonomiska möjligheter att
använda bilen i sin dagliga livsföring. Detta kan ske enligt
följande:Ytterligare en men lägre nivå av
handikappersättning införs.I underlaget för
handikappersättning bör i fortsättningen även ingå en rimlig
andel av driftskostnaderna för bil, för vilken bilstöd
utgått.Ersättning för handikappanpassning av bil skall
kunna utgå även om bilstöd ej erhållits för inköp av bilen,
eftersom vederbörande eller hennes/ hans familj redan kan
äga en bil som är lämplig att handikappanpassa. Det
avgörande bör vara om den sökande har sådan
funktionsnedsättning att bilen måste byggas om eller
kompletteras för att den skall kunna utnyttjas även i
fortsättningen av den handikappade.
Dessa förslag innebär ökade kostnader för
handikappersättning respektive bilstöd. Vi anser dock att
de är samhällsekonomiskt självfinansierande eftersom
strävan bör vara att sjukbidrag eller förtidspension inte bör
utgå till personer under 25 års ålder och att
förtidspensionering alltid ska ske först när alla möjligheter
till rehabilitering, arbete och utbildning har prövats för
vederbörande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappersättningen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om komplettering av bilstödet för de
handikappade.
Stockholm den 25 januari 1993
Lahja Exner (s)
Arne Kjörnsberg (s)
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU