Det råder brist på vuxendövtolkar i Sverige. Deras uppgift består i att hjälpa personer som fått en hörselförlust efter språkinlärningen, en grupp som inte skall hopblandas med dem som fötts döva. De flesta s.k. vuxendöva är i den övre medelåldern eller äldre och utgör ungefär 4 000--5 000.
En utbildad vuxendövtolk har i regel genomgått en utbildning på mellan 32 och 60 veckor. I utbildningen ingår skrivmaskinsträning, MHS (Mun- och Handsystemet, ett avläsestöd där man med ena handens fingrar visar olika ljud), psykologi, svenska, samhällskunskap, handikappkunskap m.m. Dessutom kan en utbildad vuxendövtolk ha andra kommunikationsmetoder än skrivtolkning. Vid skrivtolkning används flera olika metoder.
För att kunna ge vuxendöva ett så gott stöd som möjligt behövs utbildade vuxendövtolkar. Handikapputredningen rekommenderade att varje tolkcentral skall ha en vuxendövtolk anställd, en rekommendation som många landsting tyvärr ej fullföljt. Det behövs således åtgärder som leder till att fler vuxendövtolkar utbildas och anställs.
Därför bör åtgärder vidtagas som stimulerar anställning och användning av utbildade vuxendövtolkar i stället för icke utbildade s.k. skrivtolkar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vuxendövtolkar anställs i tillräcklig omfattning vid landstingens tolkcentraler.
Stockholm den 26 januari 1993 Torgny Larsson (s)