Personer med funktionshinder klarar sig lättare i dag än för några årtionden sedan, då de tar in på hotell eller rekreationsanläggningar. En mängd förbättringar av miljön har tillkommit, som exempelvis rullstolsramper och högre sängar. Det ger den rörelsehindrade möjlighet att välja mellan olika alternativ. För den som har ett omfattande handikapp är dock valfriheten fortfarande mycket begränsad.
Handikapputredningen behandlade denna fråga i sitt slutbetänkande. Det är emellertid så, att handikapputredningens förslag kommer att genomföras först på längre sikt. De handikappade har själva byggt upp en rekreations- och hotellverksamhet som DHR driver. Som exempel kan nämnas hotellen Årevidden i Åre, Dellenborg i Delsbo och Tranåsbaden i Tranås. Här har man försökt -- och så vitt vi förstår -- också lyckats med att skapa en bra miljö för en person med funktionshinder.
Även vid hotell Sommarsol i Vejbystrand har man denna möjlighet att få personlig assistans under dygnets 24 timmar. Man har också möjlighet att få fritidsaktiviteter anpassade för den enskilde individen. DHR fått statsbidrag för merkostnader i fråga om driften av hotellverksamheten, dels för att flertalet rullstolsbundna gäster kräver ett utökat servicebehov, dels för att rullstolsbundna kräver större utrymme både då det gäller sanitära krav och större rums- och korridorytor.
Hotellanläggningarna har varit ett ständigt ekonomiskt bekymmer för DHR. År 1991 knöts hotellen till ett av DHR ägt managementbolag och man sökte på olika sätt minska förlusterna, vilket visat sig genom att förlusterna blivit 2 miljoner kronor lägre.
Nu är situationen den, att eftersom samhället inte ger tillräckligt ekonomiskt stöd, så måste man minska hotellverksamheten. Tranåsbaden minskar sitt öppethållande till april--augusti, Årevidden kommer att stängas under tiden maj--juni samt fr.o.m. september. Det här leder till att driftsförlusterna begränsas -- men till vilket pris sker detta? Jo, möjligheterna för DHR att hjälpa minskar väsentligt då man delvis måste stänga verksamheten. Den uppgift som hotellen haft försvinner i väsentlig mån. Detta rimmar ganska illa med vad partierna utlovat. Vi kan alltså inte -- om vi utgår från hotellets nytta och betydelse för handikappade -- komma till någon annan slutsats än att de påvisbara merkostnaderna måste leda till ytterligare överväganden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid rekreationsverksamheten för personer med funktionshinder.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingvar Björk (s) Jan Andersson (s)