med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade
I propositionen föreslås ett tillägg i hälso-
och sjukvårdslagen om en skyldighet för landstingen att
organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst.
Skyldigheten skulle gälla vardagstolkning för döva,
dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Detta är av
avgörande betydelse för att nå målet om full delaktighet i
samhället år 2000.
I detta sammanhang tas också frågan om taltjänst för
talskadade upp. Uppbyggnaden av sådan verksamhet går
enligt propositionen inte i den takt som är önskvärt.
Slutsatsen av detta blir att man ämnar ge ett uppdrag till
Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning av
taltjänstens utveckling i landet.
Enligt min uppfattning vore det bättre och säkrare att
redan nu lagreglera denna skyldighet på samma sätt som
tolktjänsten. Varför vänta när vi ändå förändrar
lagstiftningen och garanterar stöd för andra grupper med
liknande behov av stöd? Behovet är stort och rätten till
delaktighet och inflytande lika viktigt för talskadade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om taltjänst för talskadade.