Sverige har 1989 tillträtt FN:s barnkonvention. Denna
har ännu inte inkorporerats i svensk rätt. Det betyder att
konventionen endast är folkrättsligt bindande för Sverige.
För brott mot konventionen kan dock Sverige dömas i
Europadomstolen.
För det enskilda barnet innebär detta svårigheter att få
sin rätt tillgodosedd, och när man ska väga barnens
intressen mot övriga intressen väger barnens intressen
alltför ofta för lätt. Övrig svensk lagstiftning anses i princip
inte strida mot barnkonventionen (med något undantag).
Dock bortses från barnkonventionens stadganden alltför
ofta vid tillämpningen av lagar och i myndighetsutövning
liksom vid politiska beslut och prioriteringar.
För att barnens ställning ska stärkas är det angeläget att
Sverige formellt inför FN:s barnkonvention i den nationella
lagstiftningen. Detta sker i många länder. Inkorporationen
skulle ge ett klarare nationellt rättsläge och visa att Sverige
vill dra sitt strå till stacken för att stärka barnens ställning i
alla samhällen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inkorporation av FN:s
konvention om barnens rättigheter.
Stockholm den 25 januari 1993
Karin Pilsäter (fp)
Marianne Jönsson (c)
Margareta Viklund (kds)
Eva Zetterberg (v)