Vi har en stor andel äldre invandrare i Sverige, dvs.
människor som är utrikes födda och som är äldre än 65 år.
De människor som invandrat till Sverige var oftast unga
och i arbetsför ålder när de kom. Särskilt gäller det dem som
kom hit under den s.k. arbetskraftsinvandringens dagar
under 60-talet. I dag är andelen invandrare som är gamla
redan vid ankomsten till Sverige förhållandevis större.
Skälen till detta är att bland flyktingar finns fler äldre än
bland dem som kom hit för att arbeta, samt det faktum att
det sker en kontinuerlig nyinvandring av äldre anhöriga till
de grupper som redan är bosatta i Sverige. Äldre invandrare
är särskilt utsatta, då de oftast helt saknar kunskaper om det
svenska samhället och inte behärskar det svenska språket.
Även bland dem som bott mycket länge i Sverige finns
många som saknar svenskkunskaper. Antingen har man
aldrig lärt sig eller så har det sist inlärda språket, svenskan,
fallit bort.
Det kan inte nog betonas, att språket inte bara är en
kommunikationsfaktor utan även en identitets- och
trygghetsfaktor, som har oerhört stor betydelse både
intellektuellt och känslomässigt. Utspridda på våra
vårdinstitutioner finns alltför många äldre, som inte kan
förstå eller göra sig förstådda av vårdpersonalen. Dessa
förhållanden underlättar inte förutsättningarna för att
kunna ge meningsfull vård och stimulans. Inom
äldreomsorgen är det särskilt värdefullt att kunna ge vård
på det egna språket.
Av de äldre invandrarna utgörs över hälften av nordbor
varav de flesta är finländare. Med tanke på att de
invandrare som nu finns i Sverige representerar ca 160
nationaliteter och 100 olika språk kommer det dock att bli
en betydligt bredare blandning av nationaliteter under de
nästkommande tjugo åren.
De äldre invandrarna kommer alltså att utgöra en
mycket heterogen grupp, och självklart är det långt ifrån
alla, som kommer att ha andra problem förknippade med
åldrandet än vad svenskarna själva har. Dock kommer det
att finnas en stor grupp med särskilda problem och med
behov extra av hjälp och stöd från samhällets sida.
Att invandrare mer än svenskar skulle vilja vårda sina
äldre anhöriga själva, eller att de äldre skulle vilja detta, är
ofta en myt. Detta är snarare något man gjort av
nödvändighet och under andra förutsättningar.
Invandrarkvinnorna har oftast också förvärvsarbete och
saknar praktiska möjligheter att ta hand om sina äldre på
heltid. Dock kan man se att de troligen gör det i stor
utsträckning på sin fritid genom att äldre invandrare än så
länge använder sig mindre av den kommunala
äldreomsorgen än vad svenskarna gör. En annan förklaring
till detta kan säkert vara att man saknar kunskaper om
vilken service man kan få och hur man får den. Många
skulle självklart få större möjligheter att hjälpa och stödja
sina äldre anhöriga om de hade ett boende som gjorde det
möjligt.
Särskilda boendeformer för äldre invandrare är något
som är angeläget för kommunerna att lösa, men även
enskilda och olika organisationer bör medverka i detta
arbete. På några håll i landet erbjuds servicehusboende på
språklig eller religiös grund. Detta gäller främst judar,
katoliker och finländare. En del av dessa drivs av fristående
stiftelser.
Invandrarnas egna organisationer, församlingar och
samfund bör därför uppmuntras till att medverka i detta
arbete. Dessa sammanslutningar bör kunna ta på sig
ansvaret för driften i olika former för äldreboende. De är
ofta en outnyttjad resurs trots att de ofta har de bästa
kunskaperna och förutsättningarna för att kunna ge råd,
stöd och hjälp till de äldre.
Kommunerna bör också i högre utsträckning kunna
erbjuda gruppboende på dessa grunder till fler grupper, dvs.
till olika språkliga/etniska eller religiösa grupper.
Sådana arrangemang förutsätter dock att en viss grupp
är tillräckligt stor på en ort. Därför bör våra
storstadsregioner ha speciellt goda förutsättningar att ge
våra äldre invandrare ett boende där olika invandrare med
liknande bakgrund finns samlade. Ett sätt att uppmuntra
detta är att de erfarenheter som finns sprids till landets
kommuner. Vi anser att regeringen bör initiera en utredning
som skall ge förslag till hur de äldre invandrarnas behov av
vård och omsorg på det egna språket skall kunna
tillgodoses.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldre invandrares behov av vård
och omsorg på det egna språket.
Stockholm den 25 januari 1993
Charlotte Branting (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Daniel Tarschys (fp)