med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Särskilt studiestöd kan sedan budgetåret 1989/90 utgå till
familjer som är i behov av teckenspråksutbildning. Sedan
dess har verksamheten bedrivits på försök med
utgångspunkt i bestämmelserna för korttidsstudiestöd och
internatbidrag. Stödet har nu utvärderats av Centrala
studiestödsnämnden (CSN) som begärt in synpunkter från
berörda organisationer, landstingen och Skolöverstyrelsen.
Sammantaget kan konstateras att stödet fyller ett stort
behov men att det är både volym-

och beloppsmässigt otillräckligt. Informationen om
stödet bör förbättras och målgruppen utvidgas.
Kursutbudet har också i viss mån begränsats av brist på
teckenspråkslärare. CSN föreslår i första hand att anslaget
för teckenspråksutbildning för föräldrar bör fördelas direkt
till de tre huvudorganisationerna Riksförbundet för döva
och hörselskadade barn (DHB), Hörselskadades
riksförbund (HRF) och Sveriges dövas riksförbund (SDR).
Dessa bör vara bäst skickade att disponera medlen för den
väl avgränsade målgrupp som är berättigad till stöd. I andra
hand föreslår CSN att stödet permanentas.

Regeringen föreslår nu förstärkningar både beträffande
utbildningsutbud och studiesocialt stöd. Dock föreslås
varken förändrad administration eller ett permanent stöd.

Vi instämmer i bedömningen att de berörda
huvudorganisationerna skulle kunna administrera detta
stöd i fortsättningen. Man bör då kunna få en flexiblare och
mera behovsanpassad tillämpning. Likaså kan
utbildningsutbud och studiestöd på ett bättre sätt
samordnas. Hittills har det handlat om 400--500 personer
per år som erhållit stöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändrad administration av
studiestödet vid teckenspråksutbildning.

Stockholm den 10 mars 1993

Lena Öhrsvik (s)

Widar Andersson (s)

Börje Nilsson (s)