Kampen mot narkotikamissbruket och narkotikabrottsligheten är både socialpolitiskt och kriminalpolitiskt mycket viktiga uppgifter. Redan i regeringens första regeringsförklaring 1 oktober 1991 angavs att ''regeringen kommer att tillmäta all brottsbekämpning stor betydelse men den inriktas i ökad utsträckning mot vålds- och narkotikabrott. Narkotikamissbruk kan aldrig accepteras.''
I regeringsförklaringen 6 oktober 1992 upprepas denna inriktning samtidigt som det föreslås kommande straffskärpningar för ringa narkotikabrott.
Detta visar att regeringen ser allvarligt på narkotikamissbruket och vidhängande brottslighet. Enligt den totalundersökning som genomfördes 1979 av Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning uppskattades antalet tunga narkotikamissbrukare till mellan 10 000 och 14 000. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) uppskattar antalet missbrukare idag till cirka 15 000. Blandmissbruket har ökat medan antalet injektionsmissbrukare har minskat.
Vägen in i narkotikamissbruk går nästan alltid via alkoholen. Regeringen har tillsatt en alkoholpolitisk kommission som ska utvärdera dagens politik och forma en strategi för framtiden. Vi anser att det nu även är dags att tillsätta en liknande kommission vad gäller narkotikamissbruket. Flera frågor kan ställas: Vad får de nya narkotiska preparaten för följder i vårt land? Betyder de öppnade gränserna i Europa nya smuggelsätt och smuggelvägar? Hur ska vi fortsätta att bekämpa narkotikan efter en eventuell anslutning till EG?
För att stå väl rustade inför framtiden behöver en noggrann och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning och konsekvenser för vårt moderna samhälle ske. Sverige har alla möjligheter att bli ett föregångsland i det nya Europa vad gäller narkotikabekämpning. En ''svensk modell'' kan inte minst i ett EG-perspektiv vara till hjälp för att sätta press på s.k. knarkliberala länder.
Ju mer vi kan tvinga tillbaka narkotikan desto mindre mänskligt lidande åstadkoms samtidigt som trycket på den offentliga sektorn minskar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en narkotikakommission.
Stockholm den 21 januari 1993 Åke Carnerö (kds) Ingrid Näslund (kds)