Motion till riksdagen
1992/93:So254
av Fanny Rizell (kds)

Anabola steroider


Bruket av anabola steroider är inte längre ett
elitidrottsproblem utan ett samhällsproblem. Det
uppmärksammade fallet med den 26-årige mannen i Mora
som sköt ner sex ungdomar med pistol efter
dopningsmedelsmissbruk är troligen bara toppen på
isberget.
Biverkningarna av anabola steroider är kända. Man har
kunnat konstatera en ökad mängd leverskador, nedsatt
fertilitet, glukosrubbningar och personlighetsförändringar
på människor som använder preparatet. Dessutom kan
anabola steroider leda till en större tendens att ta till våld i
konfliktsituationer, framför allt i samband med alkohol.
Detta har exempelvis uppmärksammats vid Ulleråkers
rättspsykiatriska klinik.
Att använda dopning blir allt vanligare i en vidare krets.
Antalet tullbeslag av just dopningspreparat har ökat
markant under åren. 1987 kunde tullen beslagta 2 kilo
anabola steroider. Tre år senare, 1990, var siffran uppe i 140
kilo. Den svenska tullen uppskattar att beslagtagen mängd
uppgår till 5 procent av den illegala införseln. Den största
delen kommer, enligt rikskriminalen, från öststaterna.
Priset på så kallade ryssfemmor är i dagsläget inte mer än
3--5 kronor styck. Riksidrottsförbundet menar att detta
tyder på att det uppskattningsvis finns 50 000 människor i
Sverige som använder anabola steroider.
1 juli förra året kom en för polisen efterlängtad lag, i och
med förbudet mot vissa dopningsmedel. Brott mot lagen
kan rendera ett fängelsestraff på upp till två år. Fortfarande
saknas det dock en lag som förbjuder bruket av preparaten.
Avsaknaden av lagstiftning mot bruket av anabola steroider
gör att polisen står maktlös när man upptäcker att en person
använder dessa preparat. Det är först när man hittar en
avsevärd mängd av medlet, och kan knyta det till någon
person, som polisen på rättslig väg kan verka.
Av riksidrottsförbundets anslag på 511 miljoner kronor
avsätts bland annat 6,7 miljoner kronor till
dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus, som drivs i
samarbete mellan Sveriges riksidrottsförbund och
Stockholms läns landsting. För kontrollverksamheten har
förbundet cirka 200 ideellt arbetande kontrollfunktionärer
som utför oanmälda stickprovskontroller.
Att låta riksidrottsförbundet ansvara för information om
preparatet har hitintills verkat logiskt. Anabola steroider
var till en början ett elitidrottsproblem. Men nu har bruket
spridit sig till allt större kretsar och förbundet anser sig inte
ha råd med informationsspridning till grupper av människor
som inte ingår i förbundet. Mellan 80 och 90 procent av
användningen tros vara kopplad till
styrketräningslokalerna, varav de flesta inte är anslutna till
förbundet.
I grund och botten är missbruket av dopningspreparat
därför ett samhällsproblem. För samhället blir kostnaderna
stora eftersom missbruket bland annat leder till våldsbrott.
Användningen av anabola steroider bör förebyggas. En
central dopningsenhet, förslagsvis inom folkhälsoinstitutets
ansvarsområde, med uppgift att ta reda på hur vida spridd
dopningen är, borde inrättas. Dopningsenheten kunde även
ansvara för att information sprids till alla grupper i
samhället. Information om dopning har hittills till största
delen inriktat sig enbart på elitidrottarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lag mot bruk av anabola
steroider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en dopningsenhet.

Stockholm den 20 januari 1993

Fanny Rizell (kds)