Bruket av anabola steroider är inte längre ett elitidrottsproblem utan ett samhällsproblem. Det uppmärksammade fallet med den 26-årige mannen i Mora som sköt ner sex ungdomar med pistol efter dopningsmedelsmissbruk är troligen bara toppen på isberget.
Biverkningarna av anabola steroider är kända. Man har kunnat konstatera en ökad mängd leverskador, nedsatt fertilitet, glukosrubbningar och personlighetsförändringar på människor som använder preparatet. Dessutom kan anabola steroider leda till en större tendens att ta till våld i konfliktsituationer, framför allt i samband med alkohol. Detta har exempelvis uppmärksammats vid Ulleråkers rättspsykiatriska klinik.
Att använda dopning blir allt vanligare i en vidare krets. Antalet tullbeslag av just dopningspreparat har ökat markant under åren. 1987 kunde tullen beslagta 2 kilo anabola steroider. Tre år senare, 1990, var siffran uppe i 140 kilo. Den svenska tullen uppskattar att beslagtagen mängd uppgår till 5 procent av den illegala införseln. Den största delen kommer, enligt rikskriminalen, från öststaterna. Priset på så kallade ryssfemmor är i dagsläget inte mer än 3--5 kronor styck. Riksidrottsförbundet menar att detta tyder på att det uppskattningsvis finns 50 000 människor i Sverige som använder anabola steroider.
1 juli förra året kom en för polisen efterlängtad lag, i och med förbudet mot vissa dopningsmedel. Brott mot lagen kan rendera ett fängelsestraff på upp till två år. Fortfarande saknas det dock en lag som förbjuder bruket av preparaten. Avsaknaden av lagstiftning mot bruket av anabola steroider gör att polisen står maktlös när man upptäcker att en person använder dessa preparat. Det är först när man hittar en avsevärd mängd av medlet, och kan knyta det till någon person, som polisen på rättslig väg kan verka.
Av riksidrottsförbundets anslag på 511 miljoner kronor avsätts bland annat 6,7 miljoner kronor till dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus, som drivs i samarbete mellan Sveriges riksidrottsförbund och Stockholms läns landsting. För kontrollverksamheten har förbundet cirka 200 ideellt arbetande kontrollfunktionärer som utför oanmälda stickprovskontroller.
Att låta riksidrottsförbundet ansvara för information om preparatet har hitintills verkat logiskt. Anabola steroider var till en början ett elitidrottsproblem. Men nu har bruket spridit sig till allt större kretsar och förbundet anser sig inte ha råd med informationsspridning till grupper av människor som inte ingår i förbundet. Mellan 80 och 90 procent av användningen tros vara kopplad till styrketräningslokalerna, varav de flesta inte är anslutna till förbundet.
I grund och botten är missbruket av dopningspreparat därför ett samhällsproblem. För samhället blir kostnaderna stora eftersom missbruket bland annat leder till våldsbrott.
Användningen av anabola steroider bör förebyggas. En central dopningsenhet, förslagsvis inom folkhälsoinstitutets ansvarsområde, med uppgift att ta reda på hur vida spridd dopningen är, borde inrättas. Dopningsenheten kunde även ansvara för att information sprids till alla grupper i samhället. Information om dopning har hittills till största delen inriktat sig enbart på elitidrottarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot bruk av anabola steroider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en dopningsenhet.
Stockholm den 20 januari 1993 Fanny Rizell (kds)