Vid ett seminarium om ekonomisk brottslighet var
företrädaren för Hotell- och Restauranganställdas Förbund
mycket kritisk beträffande beviljande, kontroll och
uppföljning av tillstånd för alkoholservering.
Antalet tillstånd har sedan mitten av 1980-talet ökat
mycket kraftigt, liksom antalet konkurser. På många orter
råder överetablering. Varje år går cirka 1 000 restauranger
i konkurs, företrädesvis i storstäderna. Vi bortser i detta
sammanhang från de vidare aspekterna kring konkurser och
ekonomisk brottslighet och nöjer oss med att behandla just
serveringstillstånden. I de allra flesta fall är den enda
verkliga tillgången i konkursen just serveringstillståndet.
Därför är det också sällsynt att kroggästerna märker något
av konkursen -- verksamheten fortsätter omedelbart i ett
nytt företag med i huvudsak samma ledning. Det tycks inte
ske någon reell prövning av huruvida tillståndsinnehavarna
är lämpliga att fortsätta.
Under de senaste åren, då antalet restauranger ökat till
en för folkhälsan skadlig omfattning -- många restauranger
vänder sig direkt till ungdom och satsar enbart på
alkoholservering -- har många fall av lagöverträdelser
rapporterats. Dock har många poliser och socialarbetare
tröttnat på att utreda och rapportera överträdelser mot
lagstiftningen, då bristerna sällan leder till åtgärd i form av
varning eller indragning av tillstånd.
Sammantaget kan konstateras att befogad kritik
kommer från olika håll mot oseriös restaurangverksamhet
med serveringstillståndet som grund. Därför är det
angeläget att noggrannare pröva sökandes och innehavares
vandel och lämplighet. Dessutom skulle en rejält tilltagen
avgift för tillståndet verka återhållande samtidigt som den
skulle ge resurser för skärpt tillsyn. Även årliga avgifter bör
övervägas. I samband med konkurs bör tillståndet
automatiskt återkallas.
Överetablering och oseriös verksamhet är till skada både
för alkoholpolitiken och för en väl fungerande bransch.
Därför borde regeringen snarast vidta åtgärder för att
sanera branschen. Det kan ske i icke obetydlig utsträckning
redan inom ramen för nuvarande lagstiftning, men det är
också angeläget att snarast lägga fram förslag till ändrad
lagstiftning som ger bättre förutsättningar att förhindra
oseriösa krögares verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skärpt tillsyn och
kontroll av alkoholserveringstillstånd inom ramen för
gällande lagstiftning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgift för beslut om tillstånd för
alkoholservering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att snarast föreslå
erforderliga ändringar i lagstiftningen i syfte att förhindra
oseriösa krögares verksamhet.
Stockholm den 22 januari 1993
Göran Magnusson (s)
Maj-Lis Lööw (s)
Gunnar Thollander (s)