Mans- och papparollen har ändrats under de senaste
decennierna. Dagens pappor har ett helt annat ansvar för
och delaktighet i hem och familj än vad som var fallet för en
generation sedan.
Pappaledighet är inte det enda sättet för män att ta detta
ökade ansvar, men det är en viktig väg. Det är under
barnens första levnadsår som grunden läggs för relationerna
till föräldrarna.
Det finns undersökningar som tydligt visar att män anser
att det är viktigt att nyblivna pappor stannar hemma hos
sina barn. De män som varit hemma med sina barn tycker
dessutom ofta att de valt rätt. Trots detta är det många
pappor som inte uttnyttjar rätten att vara pappaledig.
Andelen gifta män som tar ut föräldraledigheten har ökat
från drygt 22 procent i början av 80-talet till 44 procent för
barn födda 1989. Genomsnittet i antalet dagar är dock i
stort sett oförändrat på ca 43 dagar. Antalet pappor som är
hemma har alltså ökat men längden på ledigheten ligger
oförändrat på ca 7 procent av det totala uttaget för båda
föräldrarna.
I Sverige ingår praktiskt taget hela den vuxna
befolkningen i arbetskraften -- män som kvinnor. Samtidigt
är det fortfarande oftast kvinnorna som har huvudansvaret
för hem och barn.
Vår slutsats är att en förändring av mansrollen är en
mycket viktig förutsättning för framsteg på
jämställdhetsområdet. Männen bör ta ett större ansvar för
sina barn, hem och hushåll. För många män skulle detta
innebära att de gavs större reella möjligheter att få närmare
kontakt med barnen utan att behöva hämmas av fördomar
eller grupptryck. Alltför många män upptäcker i dag, alltför
sent, att de gått miste om att nära följa sina barns uppväxt.
En fortsatt förändring av mansrollen är också viktig för
barnen. Det är i vardagen som närheten växer fram mellan
vuxna och barn. För barnen är det viktigt att tidigt få en
nära kontakt med sina föräldrar -- både pappa och mamma.
En ny jämställdhetsoffensiv
Det är dags för en ny jämställdhetsoffensiv i Sverige.
Jämställdhet måste bli en mansfråga lika mycket som en
kvinnofråga. Den här gången måste männen i högre
utsträckning vara med i jämställdhetsdebatten och påverka
villkoren för ett jämställt samhälle. En av de viktigaste
frågorna är en förändring av papparollen.Öka
möjligheterna för papporna att stanna kvar på BB efter
förlossningen.
De flesta pappor är numera med vid barnens födsel, men
många reagerar mot att de sedan ofta är tvungna att gå hem
medan kvinnan och barnet ligger kvar. Många män har
vittnat om den oerhörda tomhetskänsla som infinner sig när
de som nyblivna fäder åker hem till en tom lägenhet, utan
att knappt ha fått bekanta sig med det nya livet. Den
nyblivna pappan borde ha rätt att stanna kvar hos sin familj
på BB. Det är därför värdefullt om fler landsting planerar
för BB-avdelningar där det finns möjlighet för pappor att
stanna kvar och övernatta efter förlossningen.Anpassa
föräldrautbildningen mer efter pappornas behov.
Föräldrautbildningen behöver också bli bättre, genom
att mer anpassas till pappors behov av stöd och råd inför
barnets födelse. Den bör också omfatta uppföljning och
komplettering efter att det väntade barnet kommit, genom
att pappaträffar ordnas.Öka antalet pappadagar i
samband med barns födelse från 10 till 20 dagar.
Folkpartiet liberalerna var med och genomdrev
reformen om mäns fristående rätt till ersättning för 10 dagar
i samband med barns födelse. Reformen har fått en stor
genomslagskraft och det genomsnittliga uttaget är 9 dagar
av 10 möjliga.
Vår önskan är att reformen kunde byggas ut till en hel
pappamånad. I ett första steg föreslår vi därför att
ledigheten byggs ut från 10 till 20 dagar genom
omfördelning inom föräldraförsäkringen. Vi vill på detta
sätt bygga vidare på en lyckad reform. Förhoppningsvis är
det också en väg att locka fler män att ta ut en större del
också av föräldraledigheten. Pappan bör inte vara låst att
ta ut alla dagarna vid barnets födelse, utan bör ha rätt att
disponera dem under hela den tid föräldraförsäkringen
gäller.Förbättra statistiken över pappalediga män
Ett viktigt mål i jämställdhetspolitiken är att underlätta
för både kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete
med föräldraskap. En ökad pappaledighet är särskilt viktig
i det perspektivet. Enligt prop. 1992/93:100 bilaga 12 är det
fortfarande en alldeles för liten andel nyblivna fäder som
utnyttjar sin rätt till föräldraledighet. Den siffra som nämns
i propositionen är 8,1 procent år 1991.
I den allmänna debatten förekommer emellertid olika
siffror när det gäller pappaledigheten, vilket kan bero på att
den aktuella statistiken endast täcker gifta par.
Sammanboende och ensamstående redovisas ej. Uppgifter
om yrke, utbildning och andra bakgrundsvariabler saknas.
Dessutom har redovisningen av föräldrapenningen under
1980-talet varit kraftigt försenad. Sammantaget leder allt
detta till att man inte kan skaffa sig någon rättvisande bild
över pappornas uttag av föräldrapenning.
I september 1991 uppdrog den dåvarande regeringen åt
Riksförsäkringsverket att förbättra aktualiteten och öka
möjligheterna att avläsa hur uttaget av ledighet i olika
former fördelar sig mellan föräldrarna. Enligt en rapport
som redovisades våren 1992, kommer vissa förändringar att
göras av redovisningen framöver. Ännu har dock ingen ny
statistik presenterats som ger en någorlunda heltäckande
bild av pappornas uttag av föräldraledighet. För att kunna
bedöma effekten av de insatser som gjorts och görs i form
av opinionsbildning m.m. för att papporna skall öka sin
föräldraledighet, är det viktigt att skapa en kontinuerlig,
aktuell redovisning.En man som stadigvarande
sammanbor med barnets mor skall behandlas på samma sätt
som om han var gift.
Många av dagens bestämmelser och myndighetsrutiner
begränsar mannens möjlighet att ta ansvar för sina barn. Ett
exempel är att en ogift pappa måste anmäla sig som
vårdnadshavare till sitt eget barn, medan en gift man
automatiskt får vårdnaden. Systemet upplevs av allt att
döma som både krångligt och förnedrande.
Det är viktigt att stärka den ogifte pappans ansvar,
skyldigheter och rättigheter gentemot barnen. Man bör
t.ex. pröva möjligheten att en man som är stadigvarande
sammanboende med barnets mor inte skall behöva erkänna
faderskapet, utan antas vara far till barnet. Även på detta
område bör sålunda gifta och sambor jämställas.Ändra
regler som förutsätter att mamman har ett huvudansvar för
barnen.
Barnbidraget går i dag automatiskt till kvinnan efter en
separation. Det borde vara mer naturligt att fråga
föräldrarna hur de vill ha det. Vid gemensam vårdnad blir
barnet automatiskt mantalsskrivet på moderns hemort,
även när det bor stadigvarande hos fadern. Efter
separationen har inte den biologiske pappan rätt till
föräldraledighet medan en eventuell styvfar kan vara
hemma med den andre mannens barn. Vid korrespondens
mellan barnets hem och eventuella myndigheter används
förtryckta blanketter med moderns namn.
Regler av detta slag borde ändras, så det överlåts åt de
berörda att enas om hur det kan lösas i det enskilda fallet:
Det offentliga bör inte slå fast någon given mall för hur det
bör vara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka pappornas möjlighet att
stanna kvar på BB efter förlossningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka pappaledigheten i
samband med barns födelse från 10 till 20 dagar,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbättra statistiken över
pappalediga män,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en man som är stadigvarande
sammanboende utan att vara gift med barnets mor inte skall
behöva erkänna faderskapet, utan antas vara far till
barnet,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ändra regler som förutsätter
att mamman har ett huvudansvar för barnen.
Stockholm den 22 januari 1993
Christer Lindblom (fp)
Erling Bager (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Olle Schmidt (fp)