Den svenska missbruksvården har förändrats mycket
under senare år. Den offentliga vårdens andel har minskat
samtidigt som allt fler privata alternativ dykt upp utan att
någon egentligen haft grepp om utvecklingen. Detta har
visserligen inneburit att utbudet och variationen inom
missbruksvården ökat men också att de socialt utslagna
missbrukarna har fått en minskad andel av samhällets
resurser på bekostnad av mer väletablerade grupper.
Just nu sker en minskning av institutionsvården. I den
svåra ekonomiska situation kommunerna befinner sig i har
man alltmer börjat ifrågasätta dyra institutionsplaceringar.
En del institutioner slås ut. Denna utveckling är inte enbart
av ondo utan kan tvärtom bli positiv om den medför att
öppenvården förbättras och att de institutioner som har en
kvalitativt god vård består. Det är också viktigt att en
utveckling och ett nytänkande fortlöpande äger rum. Idéer
och uppslag om hur vården kan förbättras kan man ibland
finna i andra länder. I San Patrignano i Italien finns ett helt
självförsörjande behandlingskooperativ. Kooperativets
drygt 1 500 invånare har ett 50-tal olika yrken att välja
mellan för missbrukarna och en årlig omsättning på
hundratals miljoner kronor. San Patrignano lyckas med åtta
av tio missbrukare och har låtit tala om sig runt om i
Europa.
Till San Patrignano kommer man frivilligt. Kön för att
bli kooperatör är lång. Varje år får kooperativet ta emot
flera tusen ansökningar. En viss procent av invånarna
kommer direkt från fängelserna och har av domstol fått
tillstånd att leva under husarrest på San Patrignano. De som
är allra mest ivriga att få komma in ligger utanför och väntar
i veckor. Det ska vara missbrukaren själv som uttalar
önskemålet om att få komma.
San Patrignano är en livsstil. Man äter, tillbringar sin
fritid och sover tillsammans. Under ett, två eller kanske tre
år lämnar man inte området. Några egna pengar
förekommer inte. Här gäller till var och en efter var och ens
behov. Ingen lön betalas ut. Alla förtjänster återinvesteras
i kooperativet.
I dag finns över femtio olika yrken representerade på
kooperativet. Bredden är stor. Vissa principer gäller. För
det första ska det finnas ett stort antal yrken så att det går
att tillfredsställa olka läggningar, begåvningar och
intressen. För det andra ska man satsa på yrken som i största
möjliga mån gör San Patrignano självförsörjande. Och för
det tredje ska det finnas yrken som är ekonomiskt
lönsamma. Alla yrken och verksamheter måste också hålla
kvalitetskraven. Kraven innebär att allt måste göras med
högsta kvalitet och det ska finnas en ekologisk aspekt på
produktionen.
Ett antal förutsättningar är uppfyllda på San Patrignano.
Den första är att de rehabiliterande krafterna snabbt
utvecklas på kooperativet. På San Patrignano identifieras
dessa som arbetet och dess innehåll, oberoendets stolthet,
den solidariska och ekologiska tanken och kvalitet i livets
alla aspekter.
Den andra förutsättningen är att kooperativet blir ett
ekonomiskt framgångsrikt företag. Det är ett av de synliga
bevisen på att varje enskild person, varje f.d. missbrukare,
har förmågan att forma sitt eget liv. Detta ger självkänsla
och det är förutsättningen för att
kooperativet/kooperatören verkligen är oberoende.
Den tredje förutsättningen bygger på att förutsättning
ett och två är uppfyllda, nämligen att kooperativet är
attraktivt för de människor det är till för.
San Patrignano med sina 1 500 kooperatörer är en enorm
anläggning och storleken kan sägas svara mot Italiens
katastrofala narkotikasituation. Arbetskooperativ i Sverige
måste också vara av en viss storlek för att kunna erbjuda
yrken och utbildningar som passar olika individer. En
utveckling måste ske efterhand för att möjliggöra en
långsiktig expansion.
Kommunerna Botkyrka, Haninge, Nynäshamn och
Tyresö har i samarbete med RFHL genomfört en förstudie
angående möjligheterna att starta ett arbetskooperativ för
missbrukare med San Patrignano som förebild.
Socialstyrelsen har gett ekonomiskt bidrag till studien.
Nu är det dags för det praktiska genomförandet och ett
stort antal missbrukare har under förberedelsernas gång
hört av sig för att få vara med i verksamheten. Under detta
år kommer ett 80-tal missbrukare att genomgå utbildning
för att bli kooperatörer och tillägna sig de kunskaper som
är nödvändiga att ha, om man ska vara med och driva den
verksamhet som planeras. I januari 1994 räknar man med
att kooperativet ska bildas och verksamheten sätta igång.
Den blir den första i sitt slag i Sverige.
Det är mycket angeläget att den verksamhet som nu
växer fram följs upp från samhällets sida samt ges det stöd
som är nödvändigt. Verksamheten bygger delvis på ett nytt
sätt att bedriva missbruksvård då den så långt som möjligt
byggs upp av missbrukarna själva. Det är också viktigt att
erfarenheter och kunskaper om verksamheten sprids till
övriga kommuner i landet och till personer ansvariga för
missbruksvården.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att följa upp, stödja
och sprida erfarenheter om den kooperativa
missbruksvården.
Stockholm den 22 januari 1993
Jan Andersson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Ingrid Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Marianne Carlström (s)
Alf Egnerfors (s)
Anita Johansson (s)
Bengt Kronblad (s)