Det finns mer än 5 000 hemlösa bara i Stockholm, ungefär 1 100 av dessa är kvinnor och över 500 är uteliggare.
Av uteliggarna är drygt hälften från Finland. Hjälporganisationer som t.ex. Stadsmissionen och Frälsningsarmén kan vittna om att allt fler människor söker hjälp och tak över huvudet. Stadsmissionen skriver i sina annonser om hur utsatta just kvinnorna är. ''Mot betalning'' kan hon få någonstans att sova, en natt eller två. Ibland blir hon misshandlad; tänder utslagna och ben brutna. Men det hör till. För hon är kvinna. Hemlös, övergiven och brutalt utnyttjad. Allt fler kvinnor i Stockholm lever i misär och fattigdom. Allt fler kvinnor förlorar hem och arbete och tvingas att leva på gatan -- på männens villkor. Allt fler av dessa kvinnor dör innan de blir 35 år.
Psykiskt sjuka som inte längre får vård och stöd är en annan mycket utsatt grupp. De är helt värnlösa, hamnar lätt i drogmissbruk och utnyttjas av det ''hårda gänget'' t.o.m. till att begå brottsliga handlingar.
Gatubarn är ett väl drastiskt ord när det gäller ungdomar som driver runt utan en fast punkt. De har ett hem som de antingen frivilligt inte vill vara i eller så har de blivit utkörda. Även dessa ungdomar saknar ett värdigt liv.
Enligt socialtjänstlagen skall alla ha rätt till ett värdigt liv och det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för det stöd och den hjälp bostadslösa och uteliggare behöver. I dag ställs kommunernas olika verksamheter mot varandra. De utslagna är människor som förlorat sitt självförtroende och som inte tror att det lönar sig att göra sina röster hörda. I Stockholm, Göteborg och Malmö samlas hjälpbehövande även från andra kommuner runt om i Sverige och från våra grannländer.
Det är en nationell angelägenhet att bostadslösa och uteliggare inte skall vara utlämnade till och beroende av välgörenhet. Våra hjälporganisationer behövs men som ett yttersta skyddsnät. Problemet med bostadslösa och uteliggare är av den dimensionen att det bör lösas på samma sätt som flyktingfrågan där staten går in med medel. För att kunna åstadkomma en varaktig lösning måste en inventering av hjälpbehovet göras. I avvaktan på reslutatet av inventeringen bör ytterligare resurser anslås till bostadslösa och uteliggare i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta statliga bidrag kan lämpligast fördelas till de ideella organisationer som arbetar för den som lever på välfärdens skuggsida.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en inventering bör göras när det gäller bostadslösa och uteliggare i Sverige för att kunna beräkna hjälpbehovet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel bör anslås till hjälporganisationer som bistår (arbetar för) bostadslösa och uteliggare.
Stockholm den 21 januari 1993 Sigrid Bolkéus (s) Lahja Exner (s)