Antalet serveringstillstånd för starköl, vin och sprit ökar mycket snabbt. Det är inte de alkoholpolitiska övervägandena som kommer i första rummet. Näringspolitiska, turistpolitiska och också ibland s k rättvisehänsyn slår igenom.
Utvecklingen är sådan att överetablering föreligger i allt fler kommuner i landet. Kundunderlaget är inte tillräckligt för det stora antalet restauranger. Ingen krögare, inte ens den mest seriöse, anser sig kunna existera utan tillstånd.
Under 80-talet har antalet serveringstillstånd mer än fördubblats. Samhällets resurser i form av tjänstemän inom socialtjänst, personal hos polis och länsstyrelse med uppgift att kontrollera tillstånden, har i de flesta län och i flertalet kommuner samtidigt minskat.
Det finns mycket pengar i restaurangbranschen -- kanske främst i tillgången till serveringstillstånd -- och företag byter ofta ägare. Den som erhållit ett serveringstillstånd kan göra stora övervinster på detta.
Tillstånden beviljas utan nämnvärd kostnad -- stämpelavgift. Även om den höjts under 1992 är den alltjämt en engångsavgift. Restaurangen ökar omedelbart i värde vilket leder till en omfattande spekulation. Det finns skäl för att ta ut årliga avgifter i samma storlek som tillståndsavgiften, för att finansiera en bättre kontroll av utskänkningen.
Tidigare beviljades tillstånden för viss tid (oktroj) och skulle därefter omprövas. Sedan 1977 sker tillståndsgivningen tillsvidare, och med i teorin större möjligheter att dra in tillstånd vid misskötsamhet och brister i den ekonomiska redovisningen.
De bristfälliga resurser som finns till övervakning och kontroll innebär i praktiken att det krävs omfattande oskötsamhet, uppmärksamhet från polismyndighet och otur om man skall få tillståndet indraget.
Det omsätts mycket alkohol på restauranger -- främst vin och starköl -- och till många gånger mycket höga priser. Ofta handlar det om påslag i storleksordningen 300--400%. Långt mer än vad som sägs i överenskommelser mellan branschen och socialstyrelsen vilken förutsätter ett skäligt påslag om 25% på systembolagspriserna som minimum.
Två åtgärder är nödvändiga att vidtaga inom restaurangbranschen:Tillståndet måste förknippas med ett större belopp i avgift vid utredning om nytt tillstånd och en årlig avgift som möjliggör omfattande kontroll. Medlen delas mellan länsstyrelse, kommunens socialvård och tillståndsansvariga inom polismyndigheten. Detta bör kunna snabbutredas av socialstyrelsen och komma att gälla från juni 1993.Omsättningen av alkoholdrycker på restauranger måste bringas ner och kontrollen måste öka. Detta kan ske med lägsta respektive högsta pris och/eller en särskild omsättningsavgift. Formerna för detta måste utredas i samverkan mellan socialstyrelsen och branschen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbutredning av särskild årlig avgift för serveringstillstånd för alkoholdrycker för att få bättre kontroll av verksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mera omfattande utredning om särskild omsättningsavgift alternativt prisreglering vid alkoholservering.
Stockholm den 20 januari 1993 Rune Thorén (c) Tage Påhlsson (c)