Enligt ''Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker'', SFS 1978:763 får ''Vid marknadsföring av spritdryck vin eller starköl ..... ej användas kommersiell annons i periodisk skrift....''
I anslutning till en anmälan mot Spendrups hösten 1991, där företaget annonserade i tidskriften ''nr 1'' för starköl, gjordes en anmälan till Konsumentverket. Svaret från Konsumentverket var att ''Anmärkningen är riktig.... Spendrup har meddelat oss att annonseringen inte kommer att fortsätta.'' Vid förnyat påpekande ansåg sig Konsumentverket ej kunna agera hårdare, utan hänvisade till Bryggeriföreningens handläggningsrutiner.
Bryggerierna fortsätter nu med aktiv markndsföring bl.a. på de bilar som kör ut varorna, utan att de riskerar kännbara ekonomiska följder av sina metoder.
Effekterna av Konsumentverkets handläggning är att ett bryggeri kan lägga upp en annonskampanj av kortare slag, förvänta sig en anmärkning och sedan meddela myndigheten, att vi inte kommer att fortsätta. Om ingen anmälan kommer kan man upprepa proceduren. Risken för straff verkar vara obefintlig, eftersom dessutom Konsumentverket näst intill överlåter åt branschföretaget Bryggareföreningen att i stort sett handlägga besvärsärenden. Bryggareföreningens verksamhet finansieras av bryggerierna.
Det ovan citerade exemplet är inte unik. Endera är Konsumentverkets hantering av lagen otillräcklig eller så behöver lagstiftningen en översyn som leder till att företagen inte vågar riskera dryga straffsatser.
Frankrike har just nu infört en lagstiftning mot alkoholreklam, som kan medföra böter i storleksordningen 50.000 till 500.000 franc. Även i andra länder finns en mera aktiv politik mot negativ marknadsföring.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.
Stockholm den 20 januari 1993 Karin Israelsson (c)