I samhället finns en stor resurs av friska, aktiva, vitala människor -- äldre, arbetslösa invandrare, föräldralediga m.fl. -- som gärna vill känna att de behövs. Det finns å andra sidan många som vill ha hjälp med enklare praktiska göromål, transporttjänster, juridisk hjälp, besök, telefonkontakt och liknande. Det finns också många som känner sig ensamma och behöver gemenskap i någon form.
I Norge har man stimulerat frivilliga insatser genom att i kommuner och kommundelar inrätta s.k. frivilligcentraler. Staten betalar en person som fungerar som en koordinator för tjänster och verksamheter som enskilda och organisationer inom kommunen/kommundelen vill ställa upp med. Kommunen ordnar med en lokal, telefon etc. Organisationer som studieförbund, pensionärsorganisationer, invandrarorganisationer, fackliga och politiska organisationer, religiösa och nykterhetsorganisationer, Röda Korset m.fl. bidrar i viss utsträckning till driften och till att göra arrangemang som studiecirklar, kurser, träffar, resor, promenader, hobbyverksamhet osv. Många av organisationerna har konkurrerat om att få utföra tjänster. Men nu har man samverkat för att det finns så många behov att täcka, och genom att man organiserat verksamheter genom att gå tillsammans har man kunnat organisera mycket mer än tidigare.
Frivilligcentraler initierar, förmedlar, skapar kontakt, men driver icke själva någon verksamhet.
Det viktigaste är att man via centraler bygger upp ett socialt nätverk och skapar närhet och samhörighet över generationsgränser och mellan människor. Alltfler har blivit mer och mer isolerade i det moderna samhället. Frivilligcentralerna har visat sig vara ett enkelt och effektivt sätt att öka många människors välbefinnande, att ta tillvara kompetens, sociala talanger, visdom och känslor inte minst bland det växande antalet vitala äldre.
Vi borde även i Sverige ta initiativ till en samordnad verksamhet via frivilligcentraler, och regeringen borde utreda möjligheterna att få i gång en omfattande sådan verksamhet till gagn för folkhälsa och välbefinnande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligcentraler i kommunerna.
Stockholm den 20 januari 1993 Roland Sundgren (s) Göran Magnusson (s)