Samhällets stöd till ensamstående föräldrar och deras barn har utretts ett flertal gånger under den senaste tioårsperioden. Den senaste utredningen, departementspromemorian ''Ensamförälderstöd'', kom 1992. Ingen av utredningarna har medfört mer än några smärre justeringar.
Samhällets kostnader för bidragsförskott uppgick budgetåret 1991/92 till drygt 3,7 miljarder kronor. Under samma tid inbetalades 1 147 miljoner kronor i underhållsbidrag, d.v.s. endast 31 procent av kostnaderna. Samtidigt har underhållsskyldigas skuldsituation förvärrats. Av försäkringskassorna ej preskriberad skuld uppgick i oktober 1992 till närmare 1,2 miljarder kronor, en ökning med nära 300 miljoner kronor på fem år.
En av orsakerna till den negativa kostnadsutvecklingen är den intressekonflikt mellan försäkringskassorna och kommunernas socialtjänst som, i enlighet med föräldrabalken, medverkar till upprättande av underhållsavtal mellan föräldrarna. Försäkringskassan representerar det allmännas intresse att inte lämna samhällsstöd till barnet när detta enligt föräldrabalken har rätt till motsvarande försörjning av den bidragsskyldige föräldern. Det åligger kassan att vid utgivande av bidragsförskott pröva att underhållsbidraget inte uppenbarligen är för lågt. Om kassorna bedömer att underhållsbidraget är för lågt kan kassan nedsätta eller neka rätten till bidragsförskott. Kassan ifrågasätter dock som regel inte avtalen när dessa fastställs vid domstol eller vid medverkan från kommunen.
De långa handläggningstiderna på kommunerna leder ofta till att den underhållsskyldige redan när han skall börja betala underhållsbidraget har en stor retroaktiv skuld. Försäkringskassans möjlighet att infordra underhållsbidraget försvåras härigenom.
Sedan budgetåret 1985/86 har ett antal försäkringskassor efter regeringens medgivande och i samarbete med kommunerna bedrivit försöksverksamhet med att medverka till att fastställa respektive jämka underhållsbidrag till barn. Kommunerna ersätter försäkringskassan härför enligt självkostnadsprincipen. Denna verksamhet bedrivs för närvarande med gott resultat i 14 kommuner i landet. Försöksverksamheten visar främst på två fördelar. Dels fastställs avtalen snabbare, vilket minskar de retroaktiva skulderna, dels jämkas för lågt fastställda underhållsbidrag snabbare och medför därigenom ett minskat behov av samhällsstöd/utfyllnadsbidrag.
Dessa fördelar uppnås till följd av att försäkringskassan har god kännedom om de underhållsskyldigas ekonomiska situation och hög kompetens med avseende på de regler som gäller vid beräkning av underhållsbidrag.
Ytterligare en fördel är att dubbeladministration undvikes då försäkringskassan handlägger såväl underhållsbidrag som bidragsförskott.
I syfte att göra besparingar i den kommunala verksamheten har många kommuner överlåtit åt advokater att medverka vid fastställande av underhållsbidrag. Så har skett i 4 av 13 kommuner i Kristianstads län. En femte kommun har beslutat att inte förlänga avtalet med försäkringskassan, utan i stället anlita advokatbyrå. Anledningen är att man härigenom kan göra en besparing på 110 000 kronor, vilket avtalet med försäkringskassan kostar. Följden blir i stället att kostnaderna kommer att mer än femdubblas, men de drabbar då i stället staten -- genom rättshjälpen -- och därmed den enskilde medborgaren. Dessutom är det vanligt att advokaterna begär förhandsbesked av försäkringskassan, d.v.s. kassan medverkar vid uträkning av underhållsbidraget åt advokaterna.
Ensamförälderkommittén föreslog 1983 att fastställande och jämkning av underhållsbidrag skulle överföras från domstolar och kommuner till försäkringskassan.
Vid remissbehandlingen avslogs förslaget av främst domstolssidan och advokaterna. Bland annat anfördes att det är olämpligt att skilja frågan om underhåll till barn dels från frågan om underhåll till make, dels från frågan om vårdnad och umgänge. Vidare ansågs det vara olämpligt att den enskildes intressen ställs mot statens.
Kommunerna, bl.a. kommunförbundet, tillstyrkte förslaget. De skäl som i huvudsak anfördes från dem som tillstyrkte var:de största vinsterna uppnås genom samordning av underhållsbidrag och bidragsförskott, socialnämndens större lämplighet för frågor av social natur hindrar inte att en annan myndighet handhar beräkning av underhållsbidrag,frigjorda resurser hos kommunerna kan användas för ett mera utvecklat uppsökande arbete, diskussion om underhållsbidrag försvårar ofta för föräldrar att prata om vårdnads- och umgängesformer.
Jag ansluter mig till de bedömningar som gjordes av de remissinstanser som tillstyrkte förslaget.
Mot bakgrund av vad jag ovan anfört bör handläggningen av underhållsbidragen överflyttas från kommuner till försäkringskassorna.
Omprövning och besvär över försäkringskassans beslut följer därmed vad som gäller i övrigt för socialförsäkringsärenden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut och handläggning av underhållsbidragen bör överflyttas från kommunerna till försäkringskassan.
Stockholm den 20 januari 1993 Börje Nilsson (s)