Verksamheterna inom den offentliga sektorn har under de senaste åren genomgått stora förändringar och nya sådana har initierats. Anledningarna till detta är flera. Det helt överskuggande skälet torde dock vara bristen på resurser som reser krav på ökad effektivitet, nya styr- och ledningsformer m.m. Det gäller framför allt hälso- och sjukvården, men också ett närliggande område nämligen äldre- och handikappomsorgen.
Genom den s k Ädelreformen gavs kommunerna ett samlat ansvar för äldre- och handikappomsorgen och dessutom ett betalningsansvar för ''klinikfärdiga'' patienter.
Det var en stor reform som innebar att nära 55 000 anställda fick övergå till ny arbetsgivare. Mer är 20 miljarder kronor har omfördelats från landstingen till kommunerna.
Omdömet om reformen, så här långt, varierar från i huvudsak positivt till påtagligt negativt. Sannolikt beror detta på hur samarbetet mellan resp kommun och landsting fungerade tidigare. De som är kritiska pekar bl a på att nya gränsdragningsproblem uppstått, att den medicinska kompetensen tunnats ut i vården av äldre och att patienter skrivs ut från sjukhusen trots att de behöver fortsatt sjukvård. Socialtjänsten har reagerat på att patienter som vårdas i livets slutskede på sjukhusen har anmälts som färdigbehandlade.
En av de farhågor som restes före reformen var att rehabiliteringen av äldre och handikappade skulle komma att försvagas. Många uppgifter tyder nu på att så tyvärr blivit fallet.
Socialstyrelsens regionala enheter som närmast har att följa utvecklingen, har tillsammans med länsstyrelserna konstaterat att resurserna för rehabilitering har reducerats. Många patientorganisationer liksom pensionärsförbund har riktat skarp kritik mot att rehabiliteringen av äldre och handikappade så kraftigt har försämrats.
Vi ser detta som mycket oroande. Enligt vår uppfattning räcker det inte med att konstatera ett missförhållande, det måste också åtgärdas.
För att viktig kompetens inte skall gå förlorad, är det nu nödvändigt att socialstyrelsen upptar överläggningar med de båda kommunförbunden i syfte att återupprätta rehabiliteringen för äldre och handikappade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av överenskommelser som garanterar rehabiliteringsinsatser för äldre och handikappade.
Stockholm den 20 januari 1993 Rosa Östh (c) Ulla Tillander (c)