En oacceptabelt stor del av befolkningen i de nordiska
länderna kan betraktas som fattiga enligt ett relativt
fattigdomsbegrepp, något som ytterligare accentueras av
den starkt ökade arbetslösheten i Norden. Enligt en nordisk
arbetsmarknadsöversikt uppgick i juni 1992 arbetslösheten
i Norden till över en miljon eller 8,7 % av arbetsstyrkan.
Nationella rapporter visade att ungdomsarbetslösheten i
samtliga nordiska länder uppgick till betydligt större tal än
arbetslösheten generellt. Dessa alarmerande tal har redan
överträffats av verkligheten.
Nordiska rådets socialutskott höll i april 1992 ett
seminarium i Ålborg för att redovisa nya forskningsrön och
skapa klarhet i förhållandet mellan arbetslösheten och dess
effekter på befolkningens fysiska och psykiska hälsa. Av
inläggen vid seminariet framgick att arbetslöshetens
effekter var mycket negativa för folkhälsan men särskilt
allvarliga för ungdomar. Arbetslösheten betecknades som
det största hotet mot ungdomars utveckling.
Undersökningar redovisades som angav en tydlig koppling
mellan arbetslöshet och ohälsa, både i fråga om psykiska
och fysiska besvär. Beteenderubbningar till följd av
ungdomsarbetslösheten medförde ökad kriminalitet, och
även antalet trafikolyckor uppvisade en allvarlig ökning.
Däremot visade det sig att ungdomar som fick arbete snabbt
förbättrade sin hälsa och sitt allmänna beteende, inklusive
en minskning av alkoholkonsumtionen.
I sitt program ''Hälsa för alla år 2000'' har WHO
understrukit vikten av en rättvis fördelning av hälsan
(''equity in health''). WHO:s undersökningar har avslöjat
stora skillnader i människors hälsotillstånd inte bara mellan
medlemsländer utan även mellan olika regioner i länderna.
Även inom de nordiska länderna fanns avsevärda olikheter.
Inom EG finns ett program för ekonomisk och social
integration av underpriviligierade befolkningsgrupper,
vilket löper 1989--1994 och är en fortsättning av tidigare
program för bekämpande av fattigdom. Vidare har inom
Europarådet en rapport framlagts om allvarlig fattigdom
och social utstötning. Däri diskuteras bl.a., med
utgångspunkt i Europarådets sociala stadga, definitioner av
fattigdomsbegreppet exempelvis den s.k. nyfattigdomen i
Europa, som huvudsakligen beror på den ökade
arbetslösheten.
Det är viktigt att organisera ett erfarenhetsutbyte för att
sprida kunskaper och forskningsresultat hos institutioner
och organisationer i de nordiska länderna och därigenom
öka uppmärksamheten kring de utsatta gruppernas
situation. En samlad nordisk översikt över de socialt utsatta
gruppernas omfattning och villkor bör sammanställas under
ett gemensamt perspektiv och en samlad målsättning.
Översikten bör vidare göras tillgänglig genom ett
ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte med syftet att
främja nationella planer och insatser för att förbättra de
utsatta gruppernas situation.
En sådan nordisk kartläggning bör samordnas med EG-
arbetet och de definitioner som EG utgår ifrån på detta
område. Exempelvis bör en uttömmande definition avse
bl.a. levnadsnivån och inkludera bl.a. social och kulturell
isolering.
En annan viktig aspekt i detta arbete att motverka
segregation och marginalisering är demokratiaspekten eller
berörda gruppers möjligheter att påverka
samhällsutvecklingen och medverka i denna. Det
föreslagna arbetet, som kräver erforderligt projektstöd, bör
ytterst sikta till att utarbeta en strategi för att uppnå den
jämlikhet i hälsa och levnadsvillkor som WHO avser med
begreppet ''equity in health''. Det måste vara en naturlig
målsättning att alla invånare i våra länder får del av de
rättigheter och den levnadsnivå som av de flesta betraktas
som självklara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av nordiska insatser
för socialt utsatta grupper.