Ända sedan antiken har idrottsutövare försökt förbättra
sin prestationsförmåga genom att använda olika preparat
som man tillskrivit konditionshöjande egenskaper.
Riksdagen har nyligen behandlat problemet och antog en
lag om förbud mot vissa dopningsmedel vilken började gälla
den 1 juli 1992. Lagen innebär förbud mot användning av
vissa medel, t.ex. anabola steroider, samt innehav och
förfaranden som ökar tillgängligheten av dessa medel för
annat än medicinskt eller vetenskapligt ändamål.
Utöver de läkemedel som används i
dopningssammanhang finns en mängd andra preparat som
inte faller under dopningslagstiftningen men som används
under förespegling att de förbättrar konditionen. Dit hör
olika proteiner och aminosyror vars konditionshöjande
egenskaper inte är vetenskapligt bevisade. Veterligen har
de inga biverkningar.
Man kan tycka att det endast är en kostnadsfråga om
man använder dessa preparat och att det är ganska oskyldigt
om man lockar unga människor att använda dessa medel.
Men då bortser man från att det här kan vara vägen in i ett
bruk av farligare dopningsmedel, såsom anabola steroider.
Ungdomarna bibringas uppfattningen att man måste
använda olika preparat för att bygga upp sin kropp och
lyckas i tävlandet. Sedan är steget inte långt till användning
av farliga preparat.
Därför måste såväl idrottande ungdomar som deras
föräldrar och ledare informeras om att det är genom träning
man skall bygga upp sin kondition, inte genom att använda
olika medel. En opinion måste skapas mot användning av
artificiella medel i tränings- och tävlingssammanhang.
Information måste spridas både skriftligt och muntligt.
Aktuellt informationsmaterial bör tas fram av exempelvis
Folkhälsoinstitutet, idrottens olika organisationer, skolan
och hälso- och sjukvården.
Man bör också överväga skärpningar av straffen för
illegal hantering av olika preparat som ett sätt att markera
samhällets kraftigt negativa attityd mot de onödiga risker på
kort och lång sikt som dopning visat sig förorsaka. Vi anser
också att man bör överväga att vidga straffområdet att
omfatta fler av de aktuella preparaten t.ex. läkemedlet
erytropoietin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformning och spridning av
information om medel som används i dopningssyfte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpning och vidgning av
straffområdet för hantering av dopningsmedel.
Stockholm den 18 januari 1993
Lennart Fremling (fp)
Barbro Westerholm (fp)