Omsättningen av de legala spelformerna i Sverige har
ökat från 6 miljarder kronor 1978 till 20,3 miljarder 1991
vilket motsvarar ungefär 100 kronor netto per svensk och
månad. Lotteriutredningen som presenterade sitt
slutbetänkande i december 1992 har av tillgängliga siffror
dragit slutsatsen att genomsnittsspelaren inte spelar mer än
vad han/hon har råd med.
Man kan då tycka att allt är gott och väl. Spel är en del
av de flesta mänskliga kulturer. De flesta som spelar är
tillfälliga spelare och kan spela eller låta bli utan att det
berör dem särskilt mycket. Sådant spel skall naturligtvis inte
förhindras.
Samtidigt måste vi börja uppmärksamma och avhjälpa
ett problem som sannolikt funnits i alla tider men som först
nu börjat diskuteras, nämligen spelberoende.
Vad är spelberoende?
Spelberoende kännetecknas av ett mer eller mindre
okontrollerat beteende hos en i övrigt normal person och
består av en kronisk och tilltagande oförmåga att motstå
impulser till hasardspel på bekostnad av sin egen eller
familjens ekonomiska och sociala trygghet.
Den spelberoende försöker vinna tillbaka spelförluster,
drar sig tillbaka från yrkes- och fritidsliv, uppvisar
toleransökning och abstinenssymtom samt ett medvetet
självdestruktivt beteende.
Förekomst
Frekvensen spelberoende uppskattas i den vuxna
brittiska befolkningen till 0,07--0,2 %. I Tyskland anges att
160 000 personer är spelberoende. I USA anges sjukligt
spelbegär förekomma hos 2--3 % av den vuxna
befolkningen. Svenska siffror saknas men forskare vid
Stockholms universitet anger att vi kan ha ca 2 000 personer
med spelberoende i vårt land men siffror ända upp till
50 000 har angivits i andra sammanhang.
Internationella undersökningar om spelberoende visar
att spelberoende framför allt tycks drabba män.
Könskvoten män/kvinnor ligger på 5--10:1. Medelåldern
ligger på 35 till 40 år. Vissa studier gör gällande att spelare
framför allt rekryteras från medelklassen.
Inte bara spelaren drabbas negativt av
beroendetillståndet. Också de närstående drabbas socialt
och ekonomiskt.
Spelkarriären
Spelkarriären beskrivs som inrymmande tre faser:
1. Den vinnande fasen som utmärks av ett socialt
spelande med nybörjartur och fantasier om storvinst.
Insatserna ökar och spelaren grips av orealistiska
förhoppningar om sina möjligheter att vinna.
2. Den förlorande fasen vilken övergår från socialt
spelande till ensamhetsspelande. Spelaren jagar vinster
med åtföljande lånekarusell och skuldsättning. Spelaren
döljer sitt beteende för omgivningen. Lögner blir ett vanligt
sätt att dölja omfattningen av spelandet. Spelaren får
ökande problem med familj, vänner, arbete och ekonomi.
3. Slutfasen som brukar kallas desperationsfasen. Nu
spelar spelaren urskillningslöst. Han/hon avskärmar sig från
vänner och familj, skulderna ökar med åtföljande
kriminalitet, depression, självmordstankar och
självmordsförsök.
Varför blir man spelberoende?
Det finns forskningsresultat som tyder på att det
existerar ett samband mellan upphetsning i spel och
spänningssökande personlighetsdrag. Bland storspelare har
redovisats en hög förekomst av depression. Huruvida
spelaren försöker fly från sina depressioner genom spel eller
om spelet och dess skadeverkningar orsakar depression vet
vi inte. Självmordsförsök är vanligare bland storspelare än
bland allmänheten men lika vanliga som bland psykiatriska
patienter i övrigt.
Andra forskningsresultat talar för att ett sjukligt
spelbegär kan vara kopplat till en defekt funktion i
noradrenalinsystemet och vara en biologisk faktor som
bidrar till förklaringen av spelberoende.
Vilka spel medför störst risker?
Studier över olika spels beroendeframkallande
egenskaper har givit följande gradering:
Starkt spelberoende:
Aktier, optioner
Tärningsspel
Black Jack
Hästkapplöpningar
Vadslagning
Roulett
Måttligt spelberoende:
Hundkapplöpningar
Snabblotterier
Litet spelberoende:
Spelautomater
Lotto
Veckolotterier
Bridge
Bingo
Vad behöver göras?
Vi saknar i stort sett svenska data över hur ofta
spelberoende förekommer, vilka spel som är aktuella och
vilka som är riskindivider. Vi behöver därför satsa på
forskning för att få svar på dessa frågor. Forskning för att
belysa eventuella biokemiska orsaker bakom spelberoende
är också angelägen liksom behandlingsforskning.
Inom hälso- och sjukvården är kunskaperna bristfälliga
om hur människor med spelberoende bör behandlas och
rehabiliteras. Vårdresurser saknas också.
En förutsättning för framgångsrik rehabilitering av
spelberoende är stöd från anhöriga, ideella organisationer,
arbetsplatsen m.fl. I dagsläget satsar samhället praktiskt
taget ingenting på dessa stödfunktioner.
Eftersom statens intäkter från de statliga spelbolagen
och AB Trav och Galopp 1991 uppgick till ca 4 miljarder
kronor anser jag att en del av dessa intäkter borde avdelas
till insatser för att öka kunskaperna om spelberoende och
möjligheterna till vård, behandling och rehabilitering av
människor som utvecklat ett sådant beroende. Redan 0,1
procent motsvarande 4 miljoner kronor av statens vinst på
spel skulle ha en avgörande betydelse för utvecklingen inom
det här området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av omfattningen av
spelberoende,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring spelberoende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vård, behandling och
rehabilitering av spelberoende,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till anhöriga till
spelberoende m.fl.,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av insatser mot
spelberoende.
Stockholm den 11 januari 1993
Barbro Westerholm (fp)