av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s)
med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade
Ett mycket positivt och viktigt inslag i den nya
rättighetslagen för människor med omfattande
funktionshinder är rätten till biträde av personlig assistent.
På ett avgörande sätt kan denna insats bereda svårt
funktionshindrade möjligheter till inflytande och
delaktighet i samhället.
Dock inrymmer förslaget till lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) enligt regeringens prop.
1992/93:159 en högsta åldersgräns för personer som kan få
del av denna rättighet, en gräns vid 65 år. Det framgår att
en smidig övergång förutsätts ske i den enskildes situation
till insatser enligt socialtjänstlagen. Vissa intentioner till
överläggningar med Svenska kommunförbundet aviseras i
dessa frågor liksom en särskild uppmärksamhet vid
kommande utvärdering av handikappreformen.
Det är svårt att se vilka underliggande motiv som kan
finnas för att först införa åldersgräns enligt ovan och
därefter initiera överläggningar om hur en åldersgräns skall
praktiseras i verkligheten.
Situationen för människor med svåra funktionshinder är
mycket komplicerad även när stöd och service är
välfungerande. Det är vanskligt att få till stånd en
kontinuitet och en överblick över stödet och hela
vardagstillvaron. Bristen på helhetssyn föder mycket ofta
en känsla av otrygghet som blir till ett ytterligare
handikapp. Det är särskilt ofta fallet för dem som är mycket
beroende av personligt stöd för att kommunicera med
omgivningen.
Att då införa en åldersgräns för rätten till personens
kanske allra viktigaste stödinsats och inte kunna överblicka
insatsens fortsatta utformning ter sig ovärdigt. Detta så
mycket mera som insatser enligt socialtjänstlagen för
närvarande är föremål för visst nu oavslutat
utredningsarbete inom den s.k. socialtjänstkommittén. Det
går alltså inte att fullt ut se innebörden av åldersgränsen.
Risken är att gränsen bl.a. medför att den enskilde utan
biträde av personlig assistent tvingas flytta till dyrare
bostadsformer för samhället.
Vi anser att någon högsta åldersgräns ej skall införas
avseende rätt till biträde av personlig assistent enligt den
föreslagna LSS.
Av förslaget till LSS framgår att specialsjukhus och
vårdhem för utvecklingsstörda visserligen skall avvecklas
och ersättas med andra boendeformer men att denna
avveckling inte ges något fastställt slutdatum.
Planeringsskyldighet för avveckling införs, något som
också föreligger enligt den nu gällande omsorgslagen.
Restriktioner beträffande ''nyintagning'' skärps i viss
mån genom förbud mot nyintagning för stadigvarande
boende annat än vid vård oberoende av samtycke. Dock
kvarstår att s.k. tillfälliga placeringar kan ske ''i avvaktan på
mer permanenta lösningar''. Vård oberoende av samtycke
skall utredas i viss ordning under en tvåårsperiod.
Erfarenheten (belagd i studier av bl.a. Socialstyrelsen)
har visat att avvecklingen av vårdhem för utvecklingsstörda
genomförs i mycket varierande takt över landet trots de
bestämmelser som redan finns i omsorgslagens införandelag
och de resonemang som fördes i dess förarbeten.
Det har visat sig att begreppet intagning för ''tillfälliga
placeringar'' har ett vidlyftigt tolkningsutrymme. Vi menar
att enskildas inflytande och trygghet inte garanteras
tillräckligt genom bestämmelsen att årligen överväga om
boendeformen kan ändras till någon boendeform enligt den
föreslagna nya lagen. Det har visat sig att utredningen om
frågor om vård oberoende av samtycke avseende
utvecklingsstörda måste effektiviseras.
Handikapputredningen menade att avvecklingen av
vårdhem och specialsjukhus skulle slutföras inom en viss
fastställd tid, fem år efter ikraftträdande av en ny lag,
förslaget till LSS. Denna tidpunkt skall betraktas mot
bakgrund av den avsevärda tid som förflutit sedan
omsorgskommittén år 1981 lämnade sitt slutbetänkande, där
frågan även aktualiserades.
Vi anser att riksdagen i överensstämmelse med
Handikapputredningens förslag fastslår ett slutdatum för
avveckling av vårdhem och specialsjukhus, och att förslaget
till införandelag till LSS ändras. Avvecklingsprocessen skall
över landet vara avslutad vid årsskiftet 1998/99 och
genomföras med högt ställda anspråk på kvalitet i enlighet
med intentionerna i prop 1992/93:159.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att någon högsta åldersgräns ej
skall införas avseende rätt till biträde av personlig assistent
enligt den föreslagna lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett slutdatum för avveckling
av vårdhem och specialsjukhus införs.
Stockholm den 9 mars 1993
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Kristina Svensson (s)