Den svenska skattelagstiftningen är svår att förstå och i det närmaste obegriplig för den vanlige medborgaren. T ex när en skattskyldig efter det att skattemyndighetens besvär bifallits av länsrätten och den skattskyldige överklagar till kammarrätten. Inbetalningskort kommer till den skattskyldige på den tillkommande skatten. Den skattskyldige begär anstånd med inbetalning. Skattemyndigheten som då åter träder in avslår eftersom man har en annan uppfattning än den skattskyldige. Om begeppet ''myndighetsjäv'' fanns i svensk lagstiftning vore detta ett perfekt exempel.
Enligt min mening är det olämpligt att om en myndighet tagit ställning i ett ärende samma myndighet ska fatta andra beslut i samma sakfråga. Ska den skattskyldige få en objektiv och opartisk behandling måste lagstiftningen ändras. Det är rimligt att ansökan om anstånd med inbetalning av skatt handlägges av annan myndighet t ex den myndighet där ärendet för tillfället finns. Ett sätt är att det införs en möjlighet för myndighet att -- om myndigheten anser sig jävig -- hänskjuta frågan till annan myndighet i förutbestämd instansordning. En sådan bestämmelse borde kunna tas in i förvaltningslagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattelagstiftningen.
Stockholm den 26 januari 1993 Stina Gustavsson (c)