Sverige står nu inför den kanske största ekonomiska kris
som landet någonsin upplevt i modern historia. Regeringen
kommer med det ena beska krispaketet efter det andra. För
att lyckas med en sådan åtstramningspolitik förutsätter det
att politiker och myndigheter agerar så att svenska
medborgare får ett ökat förtroende för dem. Ny Demokrati
vill här framhålla att medborgarnas förtroende för
myndigheter och makthavare inte är särskilt stort. För att
öka förtroendet så krävs i ett modernt samhälle att
rättssäkerheten fungerar. Riksdagen har inte visat något
större intresse för reformer för skattebetalarnas
rättssäkerhet. Visserligen har generalklausulen avskaffats,
och en utredning pågår om förutsättningarna för att öka
rättssäkerheten för skattebetalarna. Ny Demokrati tycker
att detta arbete går för långsamt. Före valet fanns en bred
uppslutning av sittande regeringspartier för en ändring
kring reglerna rörande rättssäkerheten för svenska
skattebetalare.
Skattemyndigheterna har fem år på sig att riva upp en
deklaration. Ibland går de praktiska konsekvenserna av en
uppriven deklaration ännu längre tillbaka i tiden. Det finns
exempel på hur medborgare råkat ut för eftertaxering hela
nio år tillbaka! De drabbades av dryga eftertaxeringar som
påverkade deras privatekonomi märkbart. Sådant kan inte
tillåtas inträffa i ett demokratiskt land som gör anspråk på
att vara en rättsstat! Mycket återstår att göra inom detta
område.
I många fall har skattebetalare råkat ut för
eftertaxeringar i traktamentsfrågor och resersättningar som
de år efter år beviljats avdrag för. Dessa människor är
uppenbarligen olika inför lagen då andra skattebetalare,
som har bättre ''tur'' med bostadsort samt därav följande
skattemyndighet, inte drabbas av samma efterkrav.
Många av de eftertaxerade medborgare som har haft ork
att driva sina skattemål vidare har oftast blivit stoppade i det
svenska rättssamhället vid dörren till regeringsrätten. Dessa
medborgare har oftast fått svaret från regeringsrätten att
''regeringsrätten meddelar ej prövningstillstånd, i följd
varav kammarrättens dom står fast'', en enda mening som
undanröjer det sista hoppet om en rättvis behandling.
Regeringsrättens avvisande beslut är ofta
häpnadsväckande. I många av dessa fall har det att göra
med frågor där en rad problemställningar inte varit belysta
i praxis tidigare. Dessa och andra erfarenheter vad gäller
rättssäkerhet för skattebetalare gör att frågan måste ställas
om vi har domstolar som i tillräcklig grad finner det
angeläget att tillämpa lagarna likvärdigt.
Dagens lagstiftning har i allt högre grad kommit att sätta
de fiskala intressena i förgrunden. Perspektivet i
skattelagstiftningen måste ändras till den enskilda
människans förmån. Det självklara intresse stat och
kommun har av att få in skatt får aldrig genomdrivas på
bekostnad av grundläggande skydd för människors
rättstrygghet.
Vad det gäller straffsatser finns det en tendens från
samhällets sida att överdriva straffen för ekonomisk
brottslighet. Skattebrott skall absolut inte bedömas hårdare
än brott mot person. När det sedan gäller en person som
behandlas fel av myndigheter måste denne få full
ekonomisk kompensation vid sådana felbehandlingar. I dag
begränsas ersättningen till prejudicerande fall. Ersättning
bör även ges för psykiskt lidande. Den person som får bifall
till sina besvär i länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätt
måste få full ersättning för sina rättegångskostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att skattebrott inte skall bedömas allvarligare än brott mot
person,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den enskilde måste få full ersättning när fel begås av
myndigheter,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ersättning bör ges för psykiskt lidande,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den som får bifall till sina besvär i länsrätt, kammarrätt
eller regeringsrätt måste få full ersättning för sina
rättegångskostnader,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den som i dag vidtar en helt laglig handling inte skall
behöva riskera att skattemyndigheterna i framtiden
betraktar handlingen som olaglig,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förbud måste införas för retroaktiv tillämpning av
skattelag, där skattedomstolarna tolkat en skattelag på
annat sätt än som tidigare förutsatts gälla,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjligheten att använda betalningssäkring måste
begränsas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att betalningssäkring i fortsättningen inte bör ske
beträffande skattefordringar, som inte är fastställda,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den som drabbas av betalningssäkring alltid måste höras
innan beslut fattas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den som överklagar ett beslut till länsrätt automatiskt
bör medges anstånd att betala den kvarskatt, som kan ha
blivit följden av taxeringsnämndens beslut, med undantag
för fall där det är uppenbart att besvär över
taxeringsnämndens beslut inte kan bifallas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjligheten att göra en eftertaxering skall begränsas till
två år och endast skall vidtas i fall av uppenbara
skatteundandraganden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjligheten att påföra skattetillägg skall begränsas till
fall av uppenbara skatteundandraganden, och
sanktionsavgiften skall i så fall sänkas till 20
%,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjlighet till bindande förhandsbesked i alla
skattefrågor måste finnas.
Stockholm den 14 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Peter Kling (nyd)
1 Yrkandena 1 och 4 hänvisade till JuU
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till LU