1992 års fastighetstaxering av lantbruksenheter har bl a
i Göteborgsregionen vållat onormalt starka reaktioner och
såvitt vi kunnat finna är anledningen till detta att söka i de
av Riksskatteverket utfärdade anvisningarna.
Tillämpningen av dessa har i många -- för att inte säga
samtliga -- fall lett till taxeringsvärden på tomt och
bostadsbyggnader, som i ovan nämnd region ligger 30--40 %
högre än motsvarande värden för villor i samma läge och
standard. Detta kan inte vara förenligt med lagens krav på
likformighet och rättvisa.
Vi är medvetna om svårigheterna att uppnå nyss nämda
krav i fastighetstaxeringen bl a beroende på de fåtaliga
förvärven i relation till antalet taxeringsobjekt. Som
exempel kan nämnas att underlaget för att bedöma
prisutvecklingen på jordbruksfastigheter var 211 resp 4 i
relation till 10.240 lantbruksenheter i hela Göteborg och
Bohuslän resp 736 i Göteborgs, Partille och Öckerö
kommuner. Då har myndigheterna gallrat bort släktköp etc.
När det sedan gäller att bedöma hur prisutvecklingen har
varit, när det gäller skogs-, jordbruks- och impedimentmark
liksom tomtmark, ekonomi och bostadsbyggnader befinner
man sig på ännu svagare grund, eftersom köpen sällan eller
aldrig redovisar några delvärden utan bara en total
köpeskilling.
LRF har gjort en ingående granskning av samtliga
förvärv i länet och funnit materialet för prisjämförelser och
fördelning mest tveksamt, när det gäller kommunerna
Göteborg, Härryda, Kungälv och Mölndal. Det är också i
dessa kommuner som andelen erinringar och besvär är
störst, om man beaktar att nästan hälften av
lantbruksenheterna i Göteborg var i kommunens ägo vid
1992 års ingång.
Vid 1992 års fastighetstaxering har anvisningar och
datorer varit så gott som allenarådande och lokalkännedom
har spelat allt för liten roll. Detta får konsekvenser vid bl a
utgallring och fördelning av totala taxeringsvärdet på
lantbruksenhetens delvärden. Av dessa är värdena på tomt
och bostadsbyggnad betydelsefullast, eftersom de är
underlag för fastighetsskatt och därmed för ägarens
boendekostnader.
Låt oss belysa detta genom att redovisa den del av LRFs
undersökning som avser Göteborgs kommun:
Underlaget avser ett förvärv av komplett
jordbruksfastighet omfattande 40 ha skog och 5 ha åker
samt ett torp (''hästgård'') med 4 ha åker. För dessa
noterades en köpeskilling på 3,9 resp 6,5 gånger det
aktuella taxeringsvärdet för 1981. Dessutom finns två
förvärv av kompletteringsåker till ett pris motsvarande 1,27
resp 1,5 ggr taxeringsvärdet med. Två andra förvärv av
kompletteringsåker till samma prisnivåer har av outgrundlig
anledning utgallrats.
Hade dessa sistnämnda förvärv medtagits i underlaget
hade det noterade ''överpriset'' för lantbruksenheter i
Göteborg sjunkit betydligt. Men det räcker inte med detta
för att belysa svagheten i underlaget för att bedöma
realistisk prisnivå för lantbruksenheter i Göteborg. Det
ingick alltså bara två bebyggda lantbruksenheter i
underlaget, för vilka betydande ''överpriser'' noterats. Men
nu var det så att dessa båda förvärv var kopplade till
varandra. Köparen av den reella lantbruksenheten med 40
ha skog och 5 ha åker var intresserad av att förvärva den
eftersom den hade sammanfallande gränser med hans egen
stamfastighet och betydde rationaliserad drift. Han
bedömde dock det begärda priset omöjligt att förränta.
I detta läge underrättade han mäklaren om att han ansåg
ett pris på ca 600 000 mera realistiskt att förränta. Han hade
några år tidigare genom markbyte med kommunen
förvärvat torpet (''hästgården'') och visste att det fanns
efterfrågan på sådana. Han gav mäklaren i uppdrag att
försälja denna till bästa möjliga pris för att därmed få en
mer realistisk reell förvärvärvskostnad, när det gällde den
lantbruksenhet han var intresserad av. Till hans egen
förvåning lyckades mäklaren sälja torpet för 975.000 kronor
och därmed kunde även den andra affären föras i hamn till
rimliga villkor för ägaren.
Man kan naturligtvis fråga sig, varför någon är beredd
betala 6,5 ggr taxeringsvärdet för ett torp med dåliga
byggnader, men det rörde sig om en familj med goda
inkomster, där miljön och tillgången till bete och
vinterfoder för hästarna vägde tungt. I vart fall var det inte
fråga om någon reell jordbruksdrift!
Enligt vår mening borde båda dessa köp ha utgallrats,
eftersom de hade en sådan koppling att köpeskillingarna
saknade förankring i möjligheterna till en reell
jordbruksdrift. Men då hade datorn stått helt utan exempel
på priser vid förvärv av lantbruksenheter i Göteborgs
kommun! Nu används i stället dessa förvärv för att skapa
ett underlag för taxering inte bara av ''hästgårdar'' utan av
samtliga reella lantbruk inom Göteborgs kommun, något
som lett till inledningsvis redovisade orimligt höga
taxeringsvärden för tomt och bostad på lantbruksenheter.
Vi vill i detta sammanhang redovisa ett annat
förhållande, där anvisningar och datorer skapar effekter
som står i strid med sunt förnuft. På landsbygden finns ofta
fortfarande bostadsbyggnader i drift, som i allt väsentligt är
uppförda kring mitten av 1850-talet i samband med laga
skiftet. När man velat modernisera dessa pietetsfullt
bevarade hus, har man många gånger av praktiska och
ekonomiska skäl valt att göra en mindre tillbyggnad för att
få tillgång till ett modernt kök och sanitetsutrymmen.
Resten av huset har ofta takhöjder kring 2 m och är
naturligtvis även i övrigt inte i nivå med modern standard.
Men de höga standardpoängen smittar av sig på alla
kvadratmeter bostadsyta, trots att huset har 1929 som
värdeår. Vi har sett exempel på att hus byggda på 1850-talet
och tillbyggda/moderniserade på nyss antytt sätt åsatts
taxeringsvärden på närmare 600.000 kronor, dvs de skulle
ha ett marknadsvärde på 800.000 kronor. Hade man haft
kvar de lokala fastighetstaxeringsnämnderna med sin
lokalkännedom, så hade sådana abnormiteter aldrig
accepterats. Men nu hänvisar man bara till tabeller och
värdeår och hävdar att man inte kan ta några som helst
hänsyn till ringa takhöjder och låg standard i de delar av
huset som är äldre än 1929. Även här måste ges bättre
utrymme för sunt förnuft vid prövning av erinringar och
besvär. Låt oss också lämna ett par drastiska exempel på
vad vissa nu åsatta taxeringsvärden för tomt och
bostadsbyggnad innebär för jordbrukaren:
Fastighet i Säve 290.000 resp 486.000 fastighetsskatt för
1993 = 11.640 kr. (Göteborg) För att betala denna måste
han avsätta drygt 32.000 kronor av sina inkomster före
egenavgifter och skatt.
Fastighet i Hålta 380.000 resp 548.000 fastighetsskatt =
13.920 kr. (Kungälv) För att betala denna måste han avsätta
drygt 57.000 kr av sina inkomster före egenavgifter och
skatt.
Med detta anser vi oss ha visat, att genom anvisningar
och databearbetningar framtagna underlag för
fastighetstaxering av lantbruksenheter leder till
skönsmässiga bedömningar med de osäkerheter detta
innebär på grund av bristande personoch lokalkännedom.
Det är därför speciellt angeläget att deklaranternas
påpekanden, erinringar och besvär behandlas individuellt
för att förbättra rättssäkerheten.
I en artikel i LAND nr 46 (92-11-13) redovisas en
sammanställning av värdeförändringar i fastighetsbeståndet
utarbetad i oktober 1992 av Lantmäteriverket, som belyser
behovet av en ändring av en fastighetstaxering som nu
mycket hårt drabbar villaägarna och i än högre grad ägarna
av lantbruksenheter. Vi delar denna uppfattning.
Vi anser därför att det är viktigt att en omtaxering sker
med tillämpning fr o m 1994 gällande småhus- och
lantbruksenheter i avseende på tomt och bostäder.
Regeringen måste också överväga en översyn av de
anvisningar som användes vid 1992 års fastighetstaxering av
lantbruksenheter för tillämpning vid 1994 års taxering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts dels om behovet av omtaxering
gällande småhus och lantbruksenheter, dels om en översyn
av 1992 års anvisningar gällande fastighetstaxering av
lantbruksenheter.
Stockholm den 22 januari 1993
Rune Thorén (c)
Elving Andersson (c)