Svenska djurparker är i dag företag med sviktande
lönsamhet. En klar försämring av djurparkernas
konkurrenssituation inträffade när tillämpningsreglerna för
den utvidgade mervärdesskatten trädde i kraft, inte minst
då gentemot skolor och andra institutionella
besökargrupper.
Inom området kultur och nöjen har vissa avgifter
undantagits från mervärdesskatt, bl a konserterter, cirkus,
biograf, teater, opera, balett och därmed jämförliga
föreställningar. Likaså är bibliotek, arkiv- och
museiverksamhet samt utställningar undantagna.
Den lägre momsen för turism berör framförallt
serveringstjänster, rumsuthyrning, campingverksamhet och
transport i skidliftar. Detta innebär att mer renodlade
nöjesparker typ sommarland och folkets-park-verksamhet
liksom djurparker också fortsättningsvis har den högre
momssatsen. Detta anser jag är en orimlighet.
Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för offentlig
förevisning men fungerar också som genbank för hotade
djurarter och husdjursraser. Den folkbildande funktionen
vad avser kännedom och kunskaper om djur skall inte
underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk,
etnologisk och veterinärmedicinsk forskning. Mot
bakgrund av detta är det uppenbart att djurparkerna har en
funktion som kan jämställas med t ex biblioteks-, arkiv- och
museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande
kultur i ordets rätta bemärkelse.
För att exemplifiera vad det handlar om följer här en
kort och mycket summarisk beskrivning av vad som sker på
Kolmårdens djurpark. Där bedrivs avel på
utrotningshotade djurarter och också på tamdjur som
exempelvis koraser som i annat fall riskerar att försvinna
eftersom dessa raser ej efterfrågas inom
animalieproduktionen. På lantgården som finns inom
djurparken finns den gamla typen av stallar, man försöker
ha både gammalt och nytt för att besökarna ska få ökad
kunskap om förr och nu. Man har en mangårdsbyggnad där
man bedriver utbildning, och man har undervisning i
zoologi och en heltidsanställd zoolog som nyligen
doktorerat i ämnet hur delfiner alstrar sitt ljud. Som enda
djurpark i Sverige har man också egen heltidsanställd
veterinär. Veterinären ansvarar för veterinärkliniken som
också används som räddningsstation för skadade,
utrotningshotade djur och fåglar.
Naturbruksskolan har huvuddelen av sin praktik förlagd
till djurparken så själva existensen av parken är en
förutsättning för den utbildningsformen. Samarbetet med
universitet, högskolor och museer är stort och har ökat de
senaste åren.
Barnens Gård och Djurkul är ett par attraktioner som
skall ge barnen möjlighet att komma nära djuren och på ett
pedagogiskt sätt kunna jämföra sina egna sinnen med de
olika djurarternas.
Utmärkande för Kolmården är de stora ytorna och att
man hyser utställningsverksamhet som exempelvis den som
nu finns om skogen. En annan utmärkande företeelse i
Kolmården är att man har flera djurarter i samma hägn.
Safariparken med dessa många djurarter är en
kulturupplevelse för den som färdas där. Delfinariets
föreställningar är världsberömda. Vari skillnaden ligger
mellan en delfinarieföreställning och en föreställning på
cirkus med exempelvis sjölejon, elefanter eller hästar är
något svårt att förstå. Dessa verksamheter värderas idag ur
mervärdesskattesynpunkt helt olika.
Sedan momsen infördes för besök på Kolmårdens
djurpark har det inneburit en kostnadsökning på
inträdesavgiften på 10--15 procent. Motsvarande
procentsiffra finns när det gäller besöksfrekvensen, men
den går åt andra hållet. D v s antalet besökare har minskat
lika mycket som momsen slagit igenom och medfört ökade
kostnader. På detta förlorar alla.
Det finns mot bakgrund av ovanstående anledning för
regeringen att pröva frågan om djurparker skall betraktas
som kulturverksamhet. Enligt min uppfattning är så fallet
och en konsekvens av det är att djurparker
mervärdesskattebefrias.
Kolmårdens djurpark har till skillnad från de flesta andra
liknande anläggningar av motsvarande storlek inga direkta
kommunala eller statliga bidrag. Vid en jämförelse med
Skansen kan man konstatera att den anläggningen
bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt
staten under många år. Under 1992 har landstinget och
staten bidragit med mer än hälften av Skansens omsättning.
Skansen är dessutom befriad från moms på entréer. Staten
skall enligt budgetförslaget 1993/94 bidra med över 44
miljoner kronor. Till en del givetvis för dess kulturhistoriska
insats, men proportionerna i förhållande till att staten inte
satsar någonting på en kultur- och naturverksamhet som
Kolmårdens djurpark, de proportionerna verkar alltmer
orimliga. Varför skall Skansens djurpark -- för djuren är
ändå den stora attraktionen på Skansen -- premieras före
andra djurparker? Det måste bli mer lika konkurrensvillkor
mellan exempelvis Skansen och Kolmårdens djurpark. Till
Skansen utgår såväl driftsbidrag som investeringsbidrag.
Det senare bl a till något som kallas gemensamma
anläggningar, d v s vägar, parkanläggningar, vatten- och
avloppsreningar, rulltrappan, elektriska installationer, vissa
inhägnader m.m. Dessutom har Skansen anvisats ett
engångsbelopp på 10 miljoner kronor för upprustning av
vägar och ledningsnät inom Skansenområdet. Vid en
jämförelse med Kolmårdens djurpark som bl a på grund av
krav på ny reningsanläggning och nytt transportsystem
investerar ca 80 miljoner kronor i nya anläggningar innebär
det stora snedvridande konkurrenseffekter när statliga
medel för investeringar ej finns att tillgå.
Det vore nu rimligt att pröva om inte Kolmårdens
djurpark är så utformad och har en sådan verksamhet att
staten skall ta ett ansvar utifrån ett kultur- och
naturhistoriskt perspektiv. Som redogjorts för i motionen är
verksamheten mångdimensionell och möjligheten att
utveckla ett center för miljö och naturkunskap finns i
Kolmården.
Vid skatteutskottets behandling av momsfrågan för
djurparker under förra året hänvisades till utredningen om
vissa mervärdesskattefrågor. Den utredningen har i sitt
delbetänkande inte redovisat något resultat angående
denna frågeställning. Det är angeläget att frågan behandlas
skyndsamt med beaktande av vad som anförts i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av mervärdesskatten
för djurparker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
ett statligt anslag till Kolmårdens djurpark.1
Stockholm den 25 januari 1993
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården
Pehr Löfgreen (m)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Roland Larsson (c)
1 Yrkande 2 hänvisat till KrU.