Den svenska bilindustrin står inför mycket stora svårigheter. Nybilsförsäljningen i Sverige har redan halkat ned till 50-talssiffror. Som lök på laxen har bensinskatten höjts till europatoppnivå. Därigenom motverkas nybilsförsäljningen ytterligare.
Svensk Bilindustri har varslat 1000-tals arbetare och tjänstemän om avsked. Bland våra verkstadsföretag är det bilindustrin och dess underleverantörer som det nu går sämst för. För varje anställd på Volvo räknar man med att det finns ytterligare tre anställda hos underleverantörer som drabbas vid eventuella friställningar.
SAAB har flera miljarder i ackumulerad förlust. För Volvo är situationen inte lika dålig ännu, men trenden förskräcker. Tyvärr är denna utveckling något som många bilintresserade befarat.
Steg för steg motarbetas bilindustrins utveckling
Tjänstebilarna svarar för mer än hälften av de Volvo- och Saab-bilar som säljs i Sverige. Sedan mer än ett år pågår en kampanj, som syftar till att framställa tjänstebilar som något särskilt förkastligt. Det finns för närvarande starka krafter som med stöd av enbart allmänna uttalanden utan saklig grund vill förbjuda eller straffbeskatta tjänstebilar. Det finns dock många miljömässiga och ekonomiska argument som talar mot detta.
Man talar ofta om dynamiska effekter på skatteområdet. Sänkta skatter på ett område stimulerar utvecklingen på samma område. Höjda skatter ger rakt motsatt effekt.
Höjda skatter på bilområdet gör att färre har råd att köpa en nyare bil. För fyra år sedan såldes 344.000 bilar på ett år. För hela 1992 registrerades enbart ca 150.000 sålda personbilar, vilket är den lägsta årssiffran sedan 1958.
Höjd fart på nybilsförsäljningen behövs
Om inte bilindustrins nedgång motarbetas kan de negativa konsekvenserna bli stora. Förutom att arbetslösheten ökar kommer priset i form av sämre miljö att bli märkbart.
För varje ny bil som ersätter en gammal så minskas utsläppen av de skadliga ämnena kväveoxid (NOx), kolväten (HC) och koloxid (CO) med mer än 90 procent vid normal drift.
Trafiksäkerheten vinner också på att vi får en större andel nya bilar på våra vägar. Nyare bilar är säkrare vid olyckor. Har de dessutom luftkudde blir skillnaden än mer påtaglig.
Allt talar för att alla skulle tjäna på att nybilsförsäljningen får ny fart. Och det går att få till stånd en sådan utveckling.
Förbättra tjänstebilsbeskattningen
En stor del av nybilsförsäljningen sker i form av tjänstebilar. Det svenska skattesystemet försvårar dock i vissa stycken tjänstebilsförsäljning. Om de diskuterade skärpningarna av tjänstebilsbeskattningen går igenom, blir situationen ännu sämre.
Den allmänna beskattningen av tjänstebilar är för hög både för tjänstebilinnehavaren och för företaget. För en anställd som står i valet och kvalet mellan tjänstebil eller privatbil där ersättning utgår för körningen åt företaget, blir valet allt för ofta privatbilen. Privatbilen har ofta en hel del år på nacken och är normalt inte utrustad med den effektiva katalytiska avgasreningen. En äldre bil har normalt också en högre bränsleförbrukning än en nyare. Den normala privatbilen är av 1984 eller 1985 års modell. Miljön och trafiksäkerheten blir därmed lidande.
Är sprit och nya bilar lika dåligt för ett samhälle?
Frågan i rubriken är berättigad. Skattereglerna för företagen i Sverige är normalt ganska liberala. Men det finns undantag. Ett företag får inte dra av momskostnaden för spritrepresentation. Att alkoholförtäring skall motverkas kan man ha full förståelse för.
Men att ett företag inte får lyfta momsen vid inköp av tjänstebilar är mycket svårare att förklara. Skattesystemet motverkar därigenom aktivt en snabbare förnyelse av bilparken. Och det handlar inte om småpotatis. Med den nuvarande 25-procentiga momsen handlar det om en merkostnad för företaget på ca 50.000 kronor för en normalstor tjänstebil.
Skattereglerna stimulerar samtidigt företag att behålla de eventuella tjänstebilar som man en gång i tiden köpt in. Företagens kostnader för bilreservdelar är nämligen -- just det -- momsbefriade.
Något måste göras för att förbättra nybilsförsäljningen. Dels för att ge den svenska bilindustrin en skjuts, dels för att få en bättre miljö och trafiksäkerhet.
Så här kan man göra
En sänkning av accisen, dvs. den speciella försäljningsskatten på just bilar, skulle ge ökad försäljning. I Storbritannien sänkte man skatten på nya bilar två gånger under 1992. I mars från 10 procent till 5 procent och i november slopades den helt. Försäljningsökningen under perioden april till oktober blev 2,4 procent jämfört med samma period 1991. Under november ökade försäljningen med 6 procent och i december med hela 37 procent. För att få en mer utjämnad siffra kan man se på hela fjärde kvartalet 1992 då ökningen var 14 procent. Dessa siffror bör inte jämföras med en stillastående marknad utan snarare en marknad som troligen annars skulle ha gått ned.
Även Frankrike har med stor framgång sänkt försäljningsskatten på nybilar vid försäljningsnedgångar.
Tjänstebilsbeskattningen behöver också reformeras. Om vi i Sverige skulle ta efter exempelvis det tyska systemet skulle skattebelastningen för företag och anställda bli ca 25 procent lägre.
Finansiering
Det går att få fart på nybilsförsäljningen, och det behöver troligen inte bli alltför stora ekonomiska avbräck för statskassan. Om man sänker vissa av dessa skatter kommer antalet sålda bilar att öka -- därigenom täcks en del av bortfallet in.
Antag att man tar bort accisen helt och hållet på nybilar. Då talar allt för att nybilsförsäljningen tar ordentlig fart. I dagsläget (1992) var nybilsförsäljningen ca 150.000 bilar. Med flytande krona, dyrare importbilar m.m. kan man räkna med en viss nedgång av nybilsförsäljningen. Antag att totalsumman med nuvarande försäljningsprognoser beräknas bli 120.000 nybilar. Med ett stimulerande accisborttagande skulle försäljningen kunna få ett uppsving. Om man med en sådan åtgärd klarar att få upp förra årets försäljning med ytterligare 10.000 bilar, skulle intäkterna från moms och miljöskatter bli ytterligare ca 1,3 miljarder kronor, jämfört med prognosen för 1993. Accisintäkterna till statskassan skulle minska med ca 1,2 miljarder kronor.
Utöver denna förstärkning av statskassan skulle andelen arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag m.m. på grund av färre friställda bilarbetare minska med motsvarande positiva ekonomiska effekt.
Det är hög tid för krafttag i syfte att få fart på en av Sveriges viktigaste industrigrenar, bilindustrin. Sänkta skatter kan ge den effekten.
Det bör därför, enligt min mening, snarast utredas hur beskattningen av bilismen kan ändras enligt ovan i syfte att få fart på nybilsförsäljningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utredning av sänkta skatter på bilområdet.
Stockholm den 22 januari 1993 Jan Sandberg (m)