Kompensation för mervärdesskatt på stöd till föreningslivet
Föreningslivet utför en rad viktiga uppgifter i samhället.
Regeringen har i budgetpropositionen noterat detta och
skriver i inledningen av budgeten för Civildepartementet bl
a följande:
En viktig utgångspunkt för förnyelsen inom den
offentliga sektorn bör vara att låta andra aktörer ta ett
större ansvar. Det gäller privata entreprenörer som inte
sällan är personalkooperativ. Det kan också gälla
folkrörelser, trossamfund och föreningar av olika slag.
Denna utveckling med allt fler nya alternativ för drift av
offentlig verksamhet leder till ökad konkurrens och därmed
till ökad effektivitet i hela den offentliga sektorn. Att skilja
på offentlig kontroll och finansiering å ena sidan och en fri
produktion med enskilda, kooperativa och offentliga
producenter å den andra blir därför en grundläggande
princip för förnyelsen av de olika välfärdssystemen. Det
finns ingen anledning att själva produktionen av offentlig
verksamhet alltid ska ske i offentlig regi.
Skattereformen som genomfördes 1991 innebar bl a att
momsen höjdes och breddades. Skattereformen som
innebar många positiva förenklingar innebar också att
föreningsdriven verksamhet missgynnades jämfört med
verksamhet i kommunal egenregi. Detta måste nu rättas
till.
För samlingslokalföreningar, kulturföreningar och
idrottsföreningar som bygger och förvaltar byggnader
innebar reformen stora merkostnader. Momsen för
byggkonsulttjänster höjdes från 3,95% till 25%. Momsen
på byggverksamhet höjdes från 12,87% till 25%. 25%
moms infördes på bl a energi, vatten och avlopp,
sophämtning och sotning, städning, teletjänster och
ekonomiska, juridiska och administrativa tjänster, som
tidigare varit befriade från skatt. Kostnaderna för
nyproduktion och förvaltning ökade därmed med över
10%.
De kostnadsökningar som uppkom berör självfallet inte
bara lokalhållande föreningar utan all föreningsverksamhet
genom att de lokalhållande föreningarna måste höja sina
hyror för att kompensera sig för kostnadsökningarna.
Kommunerna fick i samband med momsreformen
avdragsrätt för sina momskostnader (ingående moms).
Frågan om bidrag och betalningar till verksamhet där det
inte uppkommer någon ingående moms behandlades på
sidan 232 i del 1 av utredningsbetänkandet (SOU1989:35)
och man skrev där bl a följande: ''En effekt skulle sålunda
kunna vara en tendens hos kommunerna att avstå från att
lämna bidrag åt eller köpa av icke skattskyldiga subjekt, och
i stället driva sådana verksamheter i egen regi.''
Utredningen föreslog sedan att en särskild
kompensation skulle införas för sådana
mervärdeskostnader som kan sägas indirekt belasta
kommunerna i de fall där bidrag ges eller upphandling sker
från näringsidkare som inte är skattskyldiga och som därför
har den ingående mervärdesskatten som en kostnad.
Utredningen skrev vidare på sidan 239 i del 1: ''I
lagstiftningen bör anges vilka slag av utgifter som berättigar
till kompensation. En rimlig avvägning är att kommunerna
får rätt till kompensation för bidrag till utgifter avseende
verksamheter i form av sjukvård, social omvårdnad och
utbildning, allt i dem mån skattskyldighet inte föreligger för
bidragstagaren eller säljaren.''
Regeringen och riksdagen följde utredningen på denna
punkt. Från bland annat Kommunförbundet framfördes
kravet på att den föreslagna kompensationsrätten även
skulle omfatta idrott och kultur. Bygdegårdarnas
Riksförbund framförde kravet att alla kommunala bidrag
till ideella föreningar skulle omfattas av ett sådant
kompensationssystem. Det föredragande statsrådet
anförde att ''tekniska svårigheter talar också starkt för att
tillämpningsområdet begränsas, i vart fall inledningsvis''.
Enligt min uppfattning måste denna fråga tas upp till
behandling igen. Kompensationsrätten bör utvidgas till att
omfatta all föreningsverksamhet för att inte neutraliteten
mellan kommunal egenregi och ideell föreningsdriven
verksamhet skall äventyras.
Det förekommer runt om i landet att kommunerna sluter
avtal med föreningslivet om utförande av olika typer av
uppdrag. Exempel på detta är tillhandahållandet av en
allmän samlingslokal för föreningslivets behov, drift av en
idrottsanläggning m m. Samtliga dessa fall diskrimineras
med nuvarande regler. Det finns en uppenbar risk att många
kommuner kommer att välja egenregi istället eftersom
detta gynnas i skattehänseende. Detta skulle vara djupt
olyckligt och måste förhindras genom att den föreslagna
kompensationsrätten utvidgas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till justering
i skattereformen så att kommunerna ges kompensation för
momskostnader även när bidrag utbetalas till icke
momspliktiga ideella föreningar,
2. att riksdagen hos regeringen även i övrigt begär förslag
till kompensation för föreningslivet för de merkostnader
som momsbreddningen innebar.
Stockholm den 20 januari 1993
Elving Andersson (c)