Det finns få grupper där beskattningen slår så hårt och
orättvist som för konstnärerna. Vid den stora
skatteomläggningen 1990 breddades momsbasen så att den
även skulle omfatta tjänster. Från momsskyldigheten
undantogs ideella föreningar och konstnärerna.
Undantagen från momsplikt har skapat stora problem för
både konstnärerna och för gallerierna. En konstnär är
beroende av att få utveckla sitt kulturarbete och vill därför
överlämna försäljningen till gallerierna. Det är dessutom
viktigt för konstnären att han/ hon får ställa ut på ett par
separata utställningar per år och där visa upp sitt samlade
konstnärsskap.
Det undantag som gjordes i samband med
skatteomläggningen innebär att konstföreningar,
folketshusföreningar och andra föreningar kan arrangera
utställningar och försäljningar och sälja till lägre pris än
galleristen, en snedvridning av konkurrensen. Det innebär
också ett tryck på den som driver galleriverksamhet att sälja
utan kvitto och på så sätt olagligt smita ifrån såväl moms
som skatt på eventuell vinst. Det innebär dessutom att
mindre lyckade konstnärer, som har svårigheter att hitta
gallerier att ställa ut hos säljer själva och då kan hålla lägre
pris. Det innebär ett marknadstryck till lägre kvalitet.
De flesta erkända konstnärerna är lojala mot gallerierna
och vill sälja den vägen. De håller därför samma pris som
gallerierna och får på det sättet en högre förtjänst vilket
även det är felaktigt ur konkurrens- och rättvisesynpunkt.
Den situation konstnärerna hamnat i är mycket svår.
Många som gått fem år på Konstfack och har stora studielån
har svårigheter att rent ekonomiskt klara rollen som enbart
konstnärer och tvingas därför till att ta andra arbeten, som
att bära ut post, undervisa i skolor, arbeta deltid på
förskolor etc.
För statens del innebär de orättvisor som uppstått att
staten går miste om skatteinkomster eftersom de seriöst
arbetande gallerierna tappar omsättning och lönsamhet.
Många tvingas att upphöra med verksamheten.
Kultur är något mycket viktigt. I ett land med en stark
kultur fostras självständiga människor. I den
mångkulturella internationaliserade värld vi lever i är det
oerhört viktigt att människorna har en kulturell identitet.
Utan möjlighet att orientera sig kulturellt skapas rotlöshet.
Redan vid sekelskiftet skrev professor Carl G Laurin:
''Under de senaste åren har man flerstädes i Sverige börjat
inse att redan skolan bör väcka intresset för och kärleken
till det sköna och att medverkan från skolans sida är
nödvändig om man med utsikt till framgång skall kunna
bekämpa den likgiltighet varmed vår tids konst bemötes.''
Laurin var med om bildandet av ''Föreningen för skolornas
prydande med konstverk''. Nu inträffar det tragiska att den
bildkonst som tidigare generationer samlat i skolorna säljs
ut för att klara dåliga kommunala ekonomier. I Stockholm
har Akademien protesterat i ett öppet brev till ansvarigt
borgarråd. Protesterna är berättigade.
Under det gångna decenniet har konsten förvisso varit i
focus för allmänhetens intresse, dock oftare i ekonomiska
än konstnärliga sammanhang. Bubbelekonomin trissade
som bekant upp priset på vissa konstverk och gjorde att
konst mer värderades i pengar än i konstnärlig upplevelse.
Den hysteriska fixeringen vid konstens ekonomiska
värde kan lätt få oss att tro att konstnärernas ekonomiska
situation avsevärt skulle ha förbättrats. Så är inte fallet.
Konstnären beskattas nämligen som företag utan att ha till
exempel bolagens skattemässiga fördelar.
Utöver den skatt på inkomster vi alla betalar skall
konstnären betala sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift,
delpensionsavgift, arbetsskyddsavgift och
arbetsskadeavgift, detta utan att ha någon anställd. Helt
följdriktigt har en statlig kommitté fått i uppdrag att se över
möjligheten att också beskatta konstnärernas eventuella
stipendier.
Konstnärernas viktiga roll måste stödjas och inte
undergrävas. Det görs bäst genom generella åtgärder, inte
genom stöd till vissa konstnärer. Sedan måste det vara
konstnärens skicklighet som konstnär som avgör om
han/hon skall lyckas sälja sin konst till en ofta mycket
kräsen publik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning om
mervärdesskatten på försäljning av konst tillsätts.
Stockholm den 20 januari 1993
Carl Olov Persson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)