Sveriges namnlag (1982:670) medger större frihet i namnfrågan än tidigare lagstiftning.
Vid äktenskap kan parterna välja att behålla sina egna efternamn, dels anta mannens efternamn som gemensamt eller anta kvinnans efternamn som gemensamt.
Det har blivit mer och mer vanligt att parterna behåller sina egna efternamn, dels därför att namnen har en egen karaktär och dels för att vederbörande redan är känd under sitt namn.
I samband med telefonabonnemang uppstår här ett problem. I allmänhet har familjen ett gemensamt abonnemang. Om makarna har olika efternamn kan man mot en extra kostnad få bägge efternamnen införda under respektive bokstav. Avgiften för detta utgör ca 200 kr/år. Dessutom utgår reklamskatt för den extra uppgiften i telefonkatalogen.
Att äkta makar i enlighet med namnlagen har olika efternamn kan inte anses vara reklam. Jag anser därför att ingen reklamskatt skall utgå när båda makarna vill stå med i telefonkatalogen under sina respektive efternamn. Detta måste gälla även dem som sammanbor under äktenskapsliknande former. För enkelhetens skull bör reklamskatten slopas på alla efternamnsuppgifter i telefonkatalogen för privata hushåll.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklamskatt ej skall utgå i telefonkatalogen för efternamnsuppgift för privata hushåll.
Stockholm den 14 januari 1993 Ulla Orring (fp)