Från och med den 1 januari 1993 åligger det gallerierna
att ta ut mervärdesskatt på sin ersättning för förmedling av
tavlor och konst. Gallerimomsen har starkt negativa
effekter på konstmarknaden.
Eftersom galleriernas förmedlingsavgift är anpassad till
de kostnader som gallerierna har för att kunna drivas, blir
antingen konstnärernas alster dyrare eller också får
konstnären i motsvarande grad mindre betalt för sin konst.
Gallerierna kan i de flesta fall inte själv ta bördan av
momsfördyringen, eftersom även en galleriägare måste ha
en rimlig försörjning.
Mervärdesskatten på galleriernas förmedlingstjänster
har negativa konsekvenser för konstnärerna, galleristerna
och för den konstintresserade allmänheten. Statens
inkomster av denna moms torde bli utomordentligt
blygsamma. Gallerimomsen föder i stället en grå marknad
som ingen är betjänt av, vare sig konstnären, galleristen,
allmänheten eller staten.
Gallerierna behövs. De utför en viktig kulturgärning
som har stor betydelse för konstnärerna och för den
konstintresserade allmänheten. Galleristens
konstkunnande och blick för det som är konstnärlig kvalitet
borgar för att den konstintresserade allmänheten bereds
möjligheter att kunna se god konst.
Ideella föreningar kan förmedla konstinköp utan att
mervärdesskatt utgår på provisionen. Detta snedvrider
konkurrensen, och gallerimomsen är djupt orättvis. Det är
orimligt att ha skatteregler som gör att en tavla som säljs på
ett galleri blir avsevärt dyrare än om exakt samma tavla säljs
via en konstförening som ställer ut i exempelvis Folkets
Hus.
Den allvarligaste konsekvensen av gallerimomsen är att
den medverkar till en utslagning av gallerier. I nuvarande
ekonomiska situation tvingas allt fler gallerier att stänga.
Den fördyring och snedvridning av konstmarknaden som
gallerimomsen skapat är bidragande orsak till galleridöden.
När gallerierna stänger blir konstnärernas villkor och
möjligheter att få avsättning för sin konst kraftigt
försämrade. För de flesta konstnärer är det gallerierna som
ger den draghjälp som behövs för att bli känd och erkänd.
Särskilt de unga, nya, ännu inte etablerade konstnärerna
blir gallerimomsens förlorare.
Gallerimomsen snedvrider marknaden, den är orättvis
och den försämrar starkt konstnärernas villkor och
möjligheter till försörjning. Gallerimomsen bör avskaffas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gallerimomsen.
Stockholm den 18 januari 1993
Karin Falkmer (m)
Inger René (m)