Genom beslutet om höjning av bensinskatten från
årsskiftet har Sverige Europas näst högsta bensinpriser.
I Norrlands glesbygder är bensinpriset betydligt högre
än i storstäderna. I avsaknad av kollektivtrafik finns det inte
heller något alternativ till privatbilen i glesbygden. Förutom
resorna till och från arbetet används naturligtvis privatbilen
till att nå nödvändig samhällsservice.
Inga län i Sverige betalar så mycket fordonsskatt och
kilometerskatt som innevånarna i Norrlandslänen. I
Norrlandslänen betalar varje innevånare i genomsnitt ca 1 000
kronor per år. Detta är mer än dubbelt så mycket
som t.ex. i Stockholms län.
Med det geografiskt spridda boende som finns i
Norrlands inland är det svårt att skapa en effektiv
kollektivtrafik. I storstadsområderna möjliggör det stora
befolkningsunderlaget betydligt bättre förutsättningar för
en utvecklad kollektivtrafik. Det är därför särskilt
angeläget att kostnaderna för privatbilismen i glesbygden
kan hållas på en rimlig nivå. De senaste höjningarna av
bensinskatten har drastiskt ökat kostnaderna för bilismen
och riskerar därför att motverka en positiv utveckling i
glesbygden.
I storstadsregionerna är t.ex. endast 1 procent av
befolkningen hänvisad till bilen för sina livsmedelsinköp
medan motsvarande siffra för glesbygdsbefolkningen är 21
procent.
Därför kan inte storstads- och glesbygdsbilisten
behandlas exakt likvärdigt i skattehänseende. Tidigare har
en reducering av fordonsskatten inrättats för fordonsägarna
i Norrlands inland. Den minskade kostnaden motsvarar
dock numera inte ens en tankning av en medelstor bil.
Flera möjligheter måste nu prövas för att åstadkomma
en förbättring för glesbygdsbilisten.
En möjlig väg kan vara en differentiering av
bensinskatten. 1990 fanns ca 100 000
personbilar inom stödområde 1. Det motsvarar ca
2,7 procent av det totala antalet personbilar i trafik. En
teoretisk beräkning av kostnaden för staten av en
punktskattesänkning av bensinskatten med 1 kr litern i
detta område, med utgångspunkt i SCBs statistik av
bränsleleveranser till stödområde 1, visar att
skattebortfallet skulle kosta statskassan ca 230 miljoner
kronor. Denna kostnad skulle bli marginell om den
fördelades på den stora fordonspark som trafikerar t.ex.
storstadsregionerna.
De ovan redovisade skälen gör det angeläget att nu göra
en översyn av dessa frågor. Särskilt angeläget är det att
bedöma de fördelningspolitiska effekterna av
beskattningsregler för den enskilde och för de olika
regionerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en
samhällsekonomisk och fördelningspolitisk översyn av
bilismens kostnader särskilt avseende glesbygdsbilismen.
Stockholm den 14 januari 1993
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)