Försäkringsbolagen betalar varje år ut en miljard kronor
till bilägare som drabbas av stöld eller inbrott i bilen. Denna
summa motsvarar drygt tre fjärdedelar av den summa
försäkringsbolagen får in på bilförsäkringar. Varje år
stöldskadas fler än 200 000 bilar i landet.
Det är alldeles för lätt att stjäla en bil. Biltillverkarna har
inte heller tagit sitt ansvar -- de flesta billås bryts upp på
några få minuter. En mycket liten del av
tillverkningskostnaden läggs uppenbarligen på säkra lås.
Det borde gå att tillverka kraftigare lås som är svårare att
forcera.
Tyvärr driver inte försäkringsbolagen på den
utvecklingen. De är alldeles för passiva i sin inställning.
Detta har resulterat i ett system med höga
bilförsäkringspremier utan indikation för biltillverkarna att
förbättra billåsen eller vidta andra åtgärder för att minska
bilinbrotten och bilstölderna.
Trots att en modern bil i dag kan kosta 150 000 till 200
000 kronor står låsanordningarna rent tekniskt kvar på 50-
tals nivå. Många bildörrar går fortfarande att öppna med en
bit järntråd, cykeleker eller liknande.
Med anledning av den stora kostnaden för alla dem som
drabbas vid dessa bilstölder och bilinbrott måste samhället
ta sitt ansvar och driva på biltillverkarna att producera
effektivare låsanordningar. Det kan t.ex. ske genom att en
särskild avgift tas ut vid nybilsförsäljningen på de
bilmodeller som har de traditionellt svaga
låsanordningarna, som går att forcera på några få minuter.
De avgifter som tas in bör användas för att informera
bilägarna hur man förebygger bilinbrott och stölder samt
vilka bilfabrikat och modeller som har det sämsta
stöldskyddet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska bilstölder
och bilinbrott.
Stockholm den 11 januari 1993
Sten-Ove Sundström (s)
Jarl Lander (s)
Åke Selberg (s)