med anledning av prop. 1992/93:190 Mervärdesskatt på väg- och broavgifter, m.m.
Gruppregistrering för mervärdesskatt inom den
finansiella sektorn
Proposition 1992/93:190 är grundad på delbetänkande
SOU 1992:121 som framlades hösten 1992 av Utredningen
om vissa mervärdeskattefrågor. Utredaren lämnar förslag
till tillägg och förändringar i mervärdesskattelagstiftningen
inom flera områden, bl a föreslås att ''gruppregistrering för
mervärdeskatt inom den finansiella sektorn'' ska bli möjlig.
Detta förslag har emellertid i likhet med flera andra inte
tagits med i propositionen.
Det är min uppfattning att betänkandets förslag att
tillåta gruppregistrering för mervärdesskatt inom den
finansiella sektorn så att gruppinterna tjänster inte blir
beskattade bör bli riksdagens beslut.
Motiven för förslaget är väl refererade i
utredningsbetänkandet. En gruppregistrering av denna
karaktär är i överensstämmelse med EG:s 6:e
mervärdesskattedirektiv, och modellen har etablerats i
ledande EG-länder som Tyskland, Storbritannien och
Nederländerna. Att genomföra förslaget är alltså helt i
överensstämmelse med den EG-anpassning av vår
lagstiftning som pågår. När nu, i och med ett EES-avtals
ikraftträdande, fri gränshandel kommer att tillåtas är det av
vikt att de svenska försäkringsbolagen har samma
grundförutsättningar i skattehänseende som bolag från EG-
länderna. Annars uppkommer en snedvridning av
konkurrensen i det att utländska försäkringsbolag är
befriade från internmoms.
För närvarande gäller att försäkringsföretags omsättning
av varor som övertagits i samband med skadereglering är
skattepliktig. I övrigt är försäkringstjänster undantagna
från skatteplikt, ML 8 § 4.
Osäkerhet har rått om hur regelverket ska tillämpas för
försäkring ända från den nya mervärdesskattelagens
ikraftträdande 1991-01-01.
Av punkt 6 i anvisningarna till ML 8 § 4 framgår att ''med
försäkringstjänster avses även tjänster hänförliga till
återförsäkringsverksamhet samt tjänster utförda av
försäkringsmäklare eller annan förmedlare av
försäkringar''. Hur detta ska tolkas när det gäller interna
tjänster mellan bolag i en koncern eller i en samverkande
grupp är inte klarlagt. Riksskatteverket har närmast varit
inne på att alla interna tjänster är mervärdesskattepliktiga,
men inget enhetligt tillämpningssystem existerar. Detta har
lett till olika organisatoriska förändringar, att personalen
anställts i flera bolag inom bolagsgruppen etc i syfte att i
möjligaste mån minimera internmomsuttaget.
Det är inte befrämjande för effektiviteten i
verksamheten att tid ägnas åt sådana förändringar. Å andra
sidan är det självklart av vikt att tillse att det egna bolaget
eller den ena bolagsgruppen inte betalar mer i skatt än
konkurrenterna.
Skatteutskottet behandlade särskilt denna fråga våren
1991 i betänkandet 1990/91:SkU18. I betänkandet, sid 18,
framhålls bl a: ''Särskilt bör beaktas om frånvaron av en
sådan ordning innebär konkurrensnackdelar för svenska
företag. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksammar detta och tar de initiativ som är
erforderliga.''
Ett antal borgerliga ledamöter -- Bo Lundgren (m),
Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) -- har i ett särskilt
yttrande (sid 41--42) ansett att utskottets hemställan borde
haft en skarpare formulering, nämligen:
''hos regeringen begär ett skyndsamt förslag som innebär
att undantaget från mervärdesskatt för försäkringstjänster
med verkan fr o m den 1 januari 1991 utvidgas på så sätt att
det omfattar alla de tjänster som försäkringsbolagen inom
en ägargrupp utför åt varandra''.
Det finns ingen anledning att på denna punkt avvakta
tills slutbetänkandet föreligger. Ärendet är genomlyst i flera
olika sammanhang, och det föreligger även ett av
departementet utarbetat lagförslag i ärendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gruppregistrering för
mervärdesskatt inom den finansiella sektorn.