Sverige har ett effektivt jordbruk med duktiga
jordbrukare, som producerar livsmedel av hög kvalité. Inför
en närmare knytning till EG är det viktigt att bevara den
höga kompetens och den effektivitet som finns inom
näringen. Samtidigt vet vi att medelåldern är hög i
jordbruket och att rekryteringen av yngre brukare är liten.
Detta är enligt vår mening ett stort bekymmer för
framtiden.
Vårt land behöver ha kvar och utveckla jordbruket;
utöver att producera bra livsmedel kommer jordbruket att
vara en viktig del av satsningen på en bättre miljö.
Jordbruket bör på lite sikt bli en del av vår energiförsörjning
och även råvaruproducent till den kemiska industrin. I detta
sammanhang är det viktigt att poängtera jordbrukets och
skogsbrukets viktiga roll för en god beredskap. Öppna
landskap är ett resultat av att åkermarken utnyttjas för
produktion. Jordbruket ger också en möjlighet att bevara
den biologiska mångfalden, vilket innebär att blommor,
örter och djur ges förutsättningar att leva och föröka sig.
Men skall det bli möjligt att jordbruket skall fungera så
här för framtiden måste rekryteringen till jordbruket
drastiskt förbättras. Utöver en bättre lönsamhet inom
jordbruket krävs också nya och generösare regler vid
generationsskiften. Som det nu är försvinner mycket kapital
mellan varje generation. Detta leder till att skuldbördorna
ökar. Det går inte att få en jordbruksdrift som ger en rimlig
ersättning för gjord arbetsinsats. Intresset för den yngre
generationen är därför litet. Vid jämförelse med Tyskland
så finns där inga arvs- eller gåvoskatter, endast en
registreringsavgift. Vi anser att Sverige måste ändra sin
lagstiftning på detta område och genomföra den planerade
omläggningen av arvs- och gåvobeskattningen.
Höga taxeringsvärden
Jord- och skogsbruket har fått nya taxeringsvärden. De
nya värdena speglar de fastighetspriser som rådde under
sista halvan av 80-talet. Under denna tid var den
ekonomiska politiken lössläppt, vilket ledde till höga
fastighetspriser. Efter bankernas finansiella förluster har
förutsättningarna att låna pengar förändrats, vilket har
medverkat till att priserna på fastigheter sjunkit.
Situationen inom jordbruket är avvaktande och viljan
att investera stora pengar i köp av ett jordbruk är inte stor.
Detta leder till att priserna på jordbruksfastigheter går ner.
Under 80-talet hölls priserna på skogsfastigheter på en hög
nivå, varför taxeringsvärdena påverkades kraftigt av de
goda skogskonjunkturer som rådde då. Nu har även
skogskonjunkturen gått ner och lönsamheten i skogsbruket
ger inte möjlighet att betala höga fastighetspriser.
Vi anser att taxeringsvärdena på jord- och
skogsbruksfastigheter är för höga. Mot den bakgrund som
beskrivits i det föregående borde taxeringsvärdena generellt
minskas med 20 procent. Det skulle bli både krångligt och
dyrt att nu dra igång en ny fastighetstaxering, varför det är
bättre att göra en generell nedskrivning av
taxeringsvärdena. En generell sänkning blir inte helt rättvis,
men är ändå att föredra framför en omfattande ny
taxeringsomgång. Det är möjligt att nästa omtaxering av
jord- och skogsbruksfastigheter tidigareläggs. Regeringen
bör pröva förutsättningarna i enlighet med vad som ovan
beskrivits.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkta taxeringsvärden.
Stockholm den 26 januari 1993
Lennart Brunander (c)
Karin Starrin (c)