Genom skattereformen ändrades kapitalbeskattningen på ett genomgripande sätt. Sparavdraget på 1600 kronor avskaffades och grundavdrag medgavs ej längre i fråga om kapitalinkomster. Skatt kom att utgå på i stort sett all avkastning av kapital.
Om inga åtgärder vidtagits skulle den nya kapitalbeskattningen inneburit att antalet deklarationsskyldiga barn kraftigt skulle ökat och att de också själva skulle fått verkställa inbetalningen av skatt. Ett system konstruerades, som innebar att bankerna skulle betala in preliminär skatt, som förhoppningsvis skulle överensstämma med den slutliga skatten. En nedre gräns fastställdes innebärande att om en insättares sammanlagda ränta på ett eller flera konton understeg 100 kronor skulle preliminär skatt ej dragas. För kontrolluppgiftsskyldighet går också gränsen vid 100 kronor. I efterhand har det visat sig att bankernas datakapacitet ej har klarat av att dra preliminärskatt/kontohavare. Regering och riksdag har därför gått bankerna tillmötes om en ändring av bestämmelserna. I proposition 1992/93:96 föreslog regeringen att bankerna i fortsättningen ej skulle behöva göra preliminärskatteavdrag för ränteinkomster understigande 100 kronor/konto. Däremot skulle enligt propositionen bestämmelserna om skyldighet för bankerna att lämna kontrolluppgifter på de aktuella räntorna kvarstå oförändrad. Kontrolluppgift skulle även i fortsättningen lämnas så snart räntan per insättare uppgår till 100 kronor eller mer. Regeringens ovan redovisade förslag bifölls av riksdagen.
Skälet till regeringens ändringsförslag var att bankernas datakapacitet ej var tillräcklig. Däremot tänkte tydligen varken regering eller riksdag på de konsekvenser som förslaget skulle innebära för bankernas kunder. Riksdagsbeslutet får till följd att mängder av minderåriga får kvarskatt på småbelopp strax ovanför den nuvarande gränsen på 25 kronor. Detta leder till irritation hos allmänheten och medför extrakostnader för skattemyndigheterna och för övriga inblandade. Det måste till ändringar, som undanröjer ovan redovisade olägenheter, i nu gällande regler.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteavdrag från räntor.
Stockholm den 26 januari 1993 Birger Andersson (c) Tage Påhlsson (c)