med anledning av prop. 1992/93:187 Individuellt pensionssparande
Inledning
En översyn och förslag om förbättringar av vårt
nuvarande pensionssystem är efterlängtat. Det är bra om
riksdagen även kommer med konkreta åtgärder vad
beträffar ATP och folkpension. Propositionen om
individuellt pensionssparande är en riktig ambition som
kommer att förbättra förutsättningarna för personligt
ekonomiskt ansvar inför den egna pensionen.
Tyvärr kan man konstatera att propositionen inte
kommer i det bästa ekonomiska läget för Sverige. Det är
inte sparandet som behöver prioriteras utan snarare
produktion, konsumtion och därmed fler arbetstillfällen.
En annan, för min egen del, viktig iakttagelse angående
individuellt pensionssparande, är att bankerna kommer att
få en starkare ställning. Detta bör särskilt uppmärksammas
mot bakgrund av den erfarenhet vi har av bankernas
trovärdighet under de senaste åren. Med anledning av detta
vill jag aktualisera de krav som alltid ställts på
försäkringsbolag med förslagen på bl.a. sundhetskrav,
utbildning och försäljningsansvar.
Motiv för pensionssparande
Det är rätt att vi behöver förnyade motiv att
pensionsspara, men det får under inga omständigheter bli
till priset av ''billig'' marknadsföring som låter presumtiva
kunder tro att deras ekonomi räddas genom oövertänkt
pensionssparande. Den växande skara av pensionärer som
skall ''underhållas'' av en krympande andel aktivt
yrkesverksamma kommer att kräva starka motiv för ett
större pensionssparande. Därför är målsättningen att få fler
människor motiverade till långsiktigt sparande lovvärt. Men
det får under inga omständigheter ske till priset av
opersonliga försäljningsmodeller. Här ligger en fara, istället
för en möjlighet.
Yrkesfolket inom försäkringsbranschen har lärt sig
genom både högkonjunktur och lågkonjunktur att
trovärdighet och kompetens vinner i längden. Alltså, det
bästa motivet för effektivt pensionssparande är en trovärdig
yrkeskår som får möjlighet att arbeta på långa avtal.
Sundhetskrav
Det är glädjande att i propositionen konstatera krav på
sundhet. De gamla försäkringskraven om skälighet m.m.
måste finnas med i ett pluralistiskt pensionssparande.
Säkert kan föreslagna pensionssparmodeller behålla
tidigare ställda krav. Det är viktigt för en trygg
handläggning av kundernas sparmedel. Dessa satsas för
lång tid, vilket är målsättningen. Därför krävs det en
kontroll av de olika instituten till trygghet för kunderna.
Redan idag finns det uppenbara svårigheter för den
enskilde kunden att sätta sig in i samtliga pensionsmodeller.
Det måste klart framgå genom lagstiftning att det skall vara
kundernas bästa och inte pensionsinstitutens vinster som
skall prioriteras. Finansinspektionen måste få större insyn
och övergripande ansvar än man haft inom bankväsendet.
Det är lovvärt att sundhet värderas högre än konkurrens på
felaktiga grunder som t.ex. genom förtal av konkurrenter.
Det är en idag oskriven lag inom försäkringsrörelsen att inte
tala illa om ett konkurrerande försäkringsbolag.
Utbildning av säljarkår
Den inom försäkringsrörelsen gemensamma
utbildningen IFU har genom åren skapat en homogen och
välutbildad säljarkår och kunnig försäkringspersonal. En
uppluckring av utbildningskraven gör att kompetensen hos
personalen blir lägre. Risk föreligger att felaktiga motiv
kommer att ligga till grund för tecknande av dessa
långsiktiga avtal, vilket kan komma att drabba kunderna 10,
20 eller ännu fler år senare.
Branschen måste ta ett gemensamt ansvar för en skälig
kompetens hos sin säljarkår, vilket säkerställs genom
lagstadgat krav om viss utbildningsnivå på dem som möter
kunder och tecknar avtalen.
Försäljningsansvar
Under en lång tid har vi kunnat glädja oss över ett
orubbat förtroende för bankrörelsen. Tyvärr har detta
naggats i kanten. Det visar med all önskvärd tydlighet på
behovet av klara regler för handläggandet av kunders
pengar. Det bankens personal säger till sina kunder har varit
trovärdigt, medan försäkringsbranschens säljare fått utstå
en kritisk granskning. Det är med blandade känslor vi
beslutar om bankstödsnämnd och stödåtgärder för
bankerna idag. Försäkringsbolagen är inte klanderfria, men
deras säljarkår har ett branschansvar gentemot kunden att
avtal som tecknats har långsiktig hållbarhet. Detta måste
bevaras och få en fortsatt hög prioritet inom såväl bank-
som försäkrings- och övriga pensionssparrörelser.
Avslutningsvis förvånar det mig mycket att bankernas
sparmodell motiveras som ''enkel att förstå'' och därmed
stark nog som motiv till att teckna pensionsavtal.
Försäkringsmodellen med både spardel och riskdel är klart
förståelig med ganska enkla pedagogiska hjälpmedel. Det
viktigaste är en trovärdig, kunnig och kompetent säljarkår
och övrig personal som tillsammans låter oss kunder vara
med i ett individuellt pensionssparande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sundhetsansvaret i individuellt
pensionssparande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående gemensamt
utbildningskrav på säljarkåren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om likvärdig konkurrens mellan
olika bolag, institut och bankrörelser.