Enligt nya regler för bankerna, fastställda av den
socialdemokratiska regeringen, skall bankerna numera
göra preliminärskatteavdrag på sparkapitalräntor. Detta
gäller allt sparande i bank -- även barns sparade slantar.
Bestämmelsen infördes i samband med skattereformen.
Trots protester bl a från bankerna under
remissbehandlingen ansåg den socialdemokratiska
regeringen att barnens sparkapital måste beskattas för att
rättvisa skall råda i landet. En liten eftergift gjorde man
dock i och med att man satte en nedre gräns på 100 kr. Alla
räntor över detta belopp skall preliminärbeskattas med 30
procent.
Under det glada 80-talet har det ju rått en köpfest utan
like i vårt land. Människor har lånat för att köpa och man
har köpt på kredit med kontokort. Bankerna och
finansbolagen har, som man ibland skämtsamt brukar säga,
''kastat'' pengar efter folk.
Många människor -- inte minst ungdomar -- har fått sin
framtid förstörd p g a stora skulder som man i många fall
inte klarar av att återbetala under sin livstid. Alla är nog
överens om att detta inte kan fortsätta, och denna insikt är
ju också en del i den nya regeringens strategi för att få
Sverige på fötter igen.
Nu gäller det att lära ut fördelarna med att spara.
Speciellt viktigt är det att barn och ungdomar får insikten
om att det är bättre att spara och ha ett sparmål än att låna
och skaffa sig det man önskar på ett lättvindigt sätt. Det må
gälla cykel eller moped eller CD-spelare eller annat som
kan hägra för barn och tonåringar. Föräldrar och skola m fl
kan påvisa fördelarna med att spara innan man köper --
peka på hur kapitalet växer genom ränta och ränta på ränta
på sparade medel.
Det gäller alltså att skapa förståelse för sparandet, att
återskapa den gamla ''Lyckoslanten-filosofin''. Alla som
minns Spara och Slösa förstår vad vi menar.
Vi talar här om normala sparanden av barn och ungdom,
d v s konton som består av mindre gåvor från föräldrar, far-
och morföräldrar, intjänade slantar på feriejobb,
skolsparande -- i den mån det förekommer numera -- och
liknande. Genom att bestämma ett lämpligt avvägt
gränsbelopp behöver man inte heller ha farhågor för att
några större belopp skulle undandras från beskattning
genom att t ex föräldrar fördelar kapital på barnen.
Risken finns, att man med nuvarande regler kommer att
skapa ett klimat av bristande tro på sparandet och en
försämrad skattemoral, vilket är vanskligt när det gäller
ungdomar. Det kan visa sig bli ödesdigert för vårt land i
framtiden. Det enda rätta måste här rimligen vara att sätta
en nedre gräns för beskattning av bankräntor för ungdom.
Det skattefria sparandet bör anpassas till gränsen för
beskattningsbara inkomster i allmänhet, där hänsyn tas till
grundavdrag m m. Som åldersgräns för dessa bestämmelser
bör sättas myndighetsåldern 18 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av
reglerna för skatteavdrag på ungdomars sparande görs i
enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 26 januari 1993
Tage Påhlsson (c)
Birgitta Carlsson (c)