I våras gav riksdagen regeringen i uppdrag att titta på vilka konsekvenser de svenska tjänstebilsreglerna får för vår bilindustri. Denna utredning skulle varit klar under hösten 1992, vilket uteblev. Nu säger regeringen att ett förslag om ändrade beskattningsregler för tjänstebilar skall komma under våren 1993! Kan man lita på detta och hur många ytterligare arbetstillfällen inom svensk bilindustri skall gå förlorade innan dess?
Under 1993 kommer flera företag, både små och stora, att säga upp sina avtal och inte inhandla några tjänstebilar, bl.a. har SKF sagt upp avtalet för 300 tjänstebilar.
Tittar man på hur reglerna är utformade i andra bilproducerande länder så har dessa en betydligt lägre beskattning av tjänstebilen än Sverige. Se t.ex. på Tyskland där en tjänstebilsförmånstagare beskattas för resorna till och från arbetsplatsen. Det skall då jämföras med svensk beskattning där 35--42% av en bils förmånsvärde beskattas. Utöver denna beskattning får svenska företag betala sociala avgifter på den löneförmån som det anses vara att ha en tjänstebil.
Försäljningen av tjänstebilar i Sverige har i det närmaste halverats under några år, och med tanke på den fortsatta nedgången samt att mer än hälften av nybilsförsäljningen hos Volvo och Saab utgöres av tjänstebilar drabbas givetvis de båda företagen mycket hårt av en sådan nedgång i försäljningen.
I förslaget att sänka beskattningen för tjänstebilar är det tre mycket viktiga sakargument som måste belysas i denna motion, nämligen:
1. Svensk bilindustri kommer att öka försäljningen av nya bilar i Sverige och därigenom räddas många arbetstillfällen.
2. Trafiksäkerheten på svenska vägar förbättras avsevärt om mindre bilar byts ut mot större och säkrare bilar, vilket blir fallet vid ändrade skatteregler för tjänstebilar.
3. Miljön förbättras i och med att vagnparken i Sverige ständigt kommer att förnyas. Ett stort hot mot miljön är just att vagnparken i Sverige successivt håller på att försämras med bl.a. försämrade regler för tjänstebilar.
Statens uteblivna intäkter av minskningen av förmånsbeskattningen för tjänstebilar kommer således med råge att kompenseras med ökat användande av tjänstebilar.
Förmånsbeskattning av pickupar eller andra fordon som användes till rena arbetsredskap i företagen
I enskilda företag, handelsbolag och kommanditbolag litar tydligen myndigheterna på ägarnas körjournaler, men i aktiebolagen spelar det ingen roll hur mycket körjournal som förs. I aktiebolagen sker en schablonartad beskattning av bilförmån oavsett om ägarna kört med firmabilen privat eller inte. Dessutom påförs arbetsgivaravgifter för bilförmån. I dag får många aktiebolag upp till 5.000 kronor per månad och bil för just ingenting. Detta sker på minsta lilla pickup som användes i företagen oavsett den användes privat eller ej. Det är tydligen så att det är möjligheten till privatanvändandet som beskattas. Dessa bilar är endast ett arbetsredskap i företagen. Dessutom har företagarna egna privata bilar i familjen som oftast är betydligt nyare bilar än den pickup eller liknande som användes i arbetet. Elfirmor, plåtslagare, vvs-företag, målerifirmor och många andra har sina bilar inredda på ett sådant sätt att det är omöjligt att i någon större utsträckning använda bilen-arbetsredskapet privat. Skulle skattemyndigheterna vara riktigt konsekventa så skall ju alla maskiner, kläder och verktyg m m beläggas med förmån för där föreligger möjligheten att företagens ägare kan använda dessa privat också.
Skattemyndigheternas behandling av aktiebolagen är många gånger absurd. Det har till och med hänt att handikappade ägare till aktiebolag blivit påförda beskattning. Personerna har inte kunnat ta sig in i en bil och än mindre brukat den i privat körning. Trots detta har dessa personer påförts beskattning av bilförmån och aktiebolaget har ålagts att betala arbetsgivaravgifter. Det lär finnas fall i Norrland, där innehavarna av bolag inte ens haft körkort, som blivit påförda bilförmåner. Bestämmelserna, som de är utformade och som de praktiskt tillämpas, är rent ut sagt löjliga och bör omedelbart ändras.
Det finns emellertid ingen anledning att skjuta skarpt på skattefolket för att de tillämpar dessa absurda regler, det är riksdagen, regeringen och riksskatteverket som bär ansvaret för den idiotiska tillämpningen av förmånsbeskattningen som nu sker hos våra företag runt om i landet.
Nej, ändra dessa regler omedelbart, vänta inte på de överklaganden som ligger hos länsrätten, kammarrätten och ev regeringsrätten, då denna process säkert kommer att ta 6--7 år. Då är många av våra fina företagare satta i konkurs. Detta kommer bara att kosta samhället stora belopp och ytterligare öka den mycket stora arbetslösheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omgående se över förmånsbeskattningen vad beträffar tjänstebilsförmånen samt de sociala kostnader som anknyter till den,
2. att riksdagen beslutar att förmånsbeskattningen i aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskild firma inte påförs bil som används som arbetsredskap för inkomsternas förvärvande.
Stockholm den 15 januari 1993 Peter Kling (nyd) Bengt Dalström (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Dan Eriksson (nyd) i Stockholm