Regeringens politik syftar till att öka sparandet i
samhället och också fostra den unga generationen till att
skaffa sig kapital innan man konsumerar. Lånekarusellens
tid är förbi och Lyckoslantens Slösa skall nu återigen
avlösas av Spara. I det läget är det dålig pedagogik att
beskatta det lilla kapital som föräldrar ofta hjälper sina små
barn med genom en årlig insättning. Att barn och ungdom
skall kunna se att det lönar sig att spara på bank genom att
det ger god ränta ger rätt pedagogisk signal. För att undvika
missbruk kan en högsta skattefri ränta för barn och ungdom
införas på ex vis 1 000 kronor.
Detta krav fanns med i en motion från undertecknad
förra året. Då uttryckte skatteutskottet förståelse för syftet
att att förenkla skattesystemet men var p g a det
statsfinansiella läget inte berett att tillstyrka förslaget. Det
skulle mot bakgrund av det uttalandet vara intressant att
veta hur mycket barn och ungdom upp till förslagsvis 16 års
ålder bidrar med till statens finanser i form av skatt på
sparräntor. För den enskilde handlar det om småbelopp
men med fel pedagogisk signal och det måste vägas mot vad
staten får in och värdet av ett ökat sparande i unga år. Så
länge inga siffror uppvisats som tyder på att det handlar om
stora summor statsfinansiellt sett anser jag att skälen för ett
avskaffande av ränteskatt på barns och ungdomars
besparingar överväger. En utredning i det syftet borde
genomföras för att få fram ett relevant beslutsunderlag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattefri ränta för barn och
ungdom.
Stockholm den 20 januari 1993
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården