Motion till riksdagen
1992/93:Sk36
av Mikael Odenberg (m)

med anledning av prop. 1992/93:187 Individuellt pensionssparande


Inledning
Med proposition 1992/93:187 framlägger regeringen
förslag om utvidgade möjligheter till skattegynnat
pensionssparande. Innebörden är bl.a. att hittillsvarande
regler för kapitalbindning och beskattning av
pensionsförsäkringar också skall gälla för långsiktigt
pensionssparande som sker i former utan försäkringsinslag,
såsom värdepappersfonder, enskilda värdepapper och
bankinlåning.
Hushållssparandet
Sparandet i Sverige har internationellt sett varit lågt
sedan mitten av 1970-talet. Under senare delen av 1980-
talet var hushållens sparkvot t.o.m. negativ. Höga
marginalskatter, hög inflation, låga realräntor och en
avreglerad kreditmarknad frammanade då en våldsam
ökning av hushållens skuldsättning.
Från 1988 har hushållssparandet dock ökat kraftigt för
att nu ligga på en efter svenska förhållanden historiskt hög
nivå. Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att
ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar
skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens
incitament till att amortera ned sina skulder och därmed
öka sitt sparande. Ökande arbetslöshet och osäkerhet om
den framtida inkomstutvecklingen bidrar ytterligare.
En fortsatt ökning av sparkvoten är i det korta
perspektivet inte önskvärd. Det skulle leda till ytterligare
fall i hushållens efterfrågan med kraftigt negativa effekter
för det inhemskt orienterade näringslivet.
På längre sikt är det emellertid angeläget att stabilisera
sparandet på en jämn, relativt hög nivå. Som framhålls i
propositionen kan ett långsiktigt högt inhemskt sparande
bedömas ge en stabilare grund för en mer balanserad
tillväxt, samtidigt som det håller tillbaka
utlandsupplåningen och bidrar till ökad trovärdighet för
den ekonomiska politiken.
En ekonomisk politik som generellt ger incitament till
sparande är därvid grundläggande.
Selektiva sparstimulanser
Det kan däremot diskuteras i vilken utsträckning
selektiva sparstimulanser är ägnade att medverka till ett
högt, långsiktigt sparande. Vissa erfarenheter tyder på att
selektiva stimulanser snarare bidrar till en omfördelning av
befintligt sparande.
Regeringen har emellertid funnit övervägande skäl tala
för att ge viss extra stimulans till bundet pensionssparande
eftersom ''det är ett sparande byggt på långsiktighet och
tradition som därtill är allmänt förekommande
internationellt''.
Utifrån detta ställningstagande synes det rimligt att
luckra upp den snäva avgränsningen till sparande i
försäkringsbolag. Som regeringen framhåller innebär en
sådan uppluckring också att det selektiva inslaget tonas ned.
Det kan emellertid, av just de skäl som regeringen
åberopar, ifrågasättas om inte den nya avgränsningen bör
vidgas ytterligare.
Jämte pensionssparande har bosparande traditionellt
varit det främsta långsiktiga sparmålet i Sverige. Liksom när
det gäller pensionssparande har bosparande varit långsiktigt
och av betydelse för att nå välfärd och trygghet.
I likhet med pensionssparandet har bosparandet varit
lägre i Sverige än i flertalet andra länder. Bl.a. torde detta
ha berott på att de statliga reglerna för bostadsfinansiering
minimerat behovet av egen insats för bostadsrätt och
äganderätt.
De förändringar av stödet till bostadsfinansiering som
riksdagen beslutat om och som gäller fr.o.m. den 1 januari
1993 kommer dock allteftersom att innebära ökade behov
av insatser med eget kapital. En allmän uppfattning är
samtidigt att så många som möjligt skall ha möjlighet att
förverkliga drömmen om ett eget, ägt hem.
När nu regeringen vill öppna möjligheterna att spara till
pension i bank och värdepapper är det tid att också pröva
möjligheten att låta sparandet till pension kombineras med
ett bostadssparande. Engagemanget för pensionssparandet
ökar om sparkapitalet inför pensionen också kan placeras i
ett eget hem.
Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till
riksdagen med förslag om hur ett bosparande kan kopplas
till det nu föreslagna, utvidgade pensionssparandet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bosparande kopplat till de nya
reglerna för pensionssparande.

Stockholm den 13 april 1993

Mikael Odenberg (m)