Inledning
Med proposition 1992/93:187 framlägger regeringen förslag om utvidgade möjligheter till skattegynnat pensionssparande. Innebörden är bl.a. att hittillsvarande regler för kapitalbindning och beskattning av pensionsförsäkringar också skall gälla för långsiktigt pensionssparande som sker i former utan försäkringsinslag, såsom värdepappersfonder, enskilda värdepapper och bankinlåning.
Hushållssparandet
Sparandet i Sverige har internationellt sett varit lågt sedan mitten av 1970-talet. Under senare delen av 1980- talet var hushållens sparkvot t.o.m. negativ. Höga marginalskatter, hög inflation, låga realräntor och en avreglerad kreditmarknad frammanade då en våldsam ökning av hushållens skuldsättning.
Från 1988 har hushållssparandet dock ökat kraftigt för att nu ligga på en efter svenska förhållanden historiskt hög nivå. Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens incitament till att amortera ned sina skulder och därmed öka sitt sparande. Ökande arbetslöshet och osäkerhet om den framtida inkomstutvecklingen bidrar ytterligare.
En fortsatt ökning av sparkvoten är i det korta perspektivet inte önskvärd. Det skulle leda till ytterligare fall i hushållens efterfrågan med kraftigt negativa effekter för det inhemskt orienterade näringslivet.
På längre sikt är det emellertid angeläget att stabilisera sparandet på en jämn, relativt hög nivå. Som framhålls i propositionen kan ett långsiktigt högt inhemskt sparande bedömas ge en stabilare grund för en mer balanserad tillväxt, samtidigt som det håller tillbaka utlandsupplåningen och bidrar till ökad trovärdighet för den ekonomiska politiken.
En ekonomisk politik som generellt ger incitament till sparande är därvid grundläggande.
Selektiva sparstimulanser
Det kan däremot diskuteras i vilken utsträckning selektiva sparstimulanser är ägnade att medverka till ett högt, långsiktigt sparande. Vissa erfarenheter tyder på att selektiva stimulanser snarare bidrar till en omfördelning av befintligt sparande.
Regeringen har emellertid funnit övervägande skäl tala för att ge viss extra stimulans till bundet pensionssparande eftersom ''det är ett sparande byggt på långsiktighet och tradition som därtill är allmänt förekommande internationellt''.
Utifrån detta ställningstagande synes det rimligt att luckra upp den snäva avgränsningen till sparande i försäkringsbolag. Som regeringen framhåller innebär en sådan uppluckring också att det selektiva inslaget tonas ned. Det kan emellertid, av just de skäl som regeringen åberopar, ifrågasättas om inte den nya avgränsningen bör vidgas ytterligare.
Jämte pensionssparande har bosparande traditionellt varit det främsta långsiktiga sparmålet i Sverige. Liksom när det gäller pensionssparande har bosparande varit långsiktigt och av betydelse för att nå välfärd och trygghet.
I likhet med pensionssparandet har bosparandet varit lägre i Sverige än i flertalet andra länder. Bl.a. torde detta ha berott på att de statliga reglerna för bostadsfinansiering minimerat behovet av egen insats för bostadsrätt och äganderätt.
De förändringar av stödet till bostadsfinansiering som riksdagen beslutat om och som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer dock allteftersom att innebära ökade behov av insatser med eget kapital. En allmän uppfattning är samtidigt att så många som möjligt skall ha möjlighet att förverkliga drömmen om ett eget, ägt hem.
När nu regeringen vill öppna möjligheterna att spara till pension i bank och värdepapper är det tid att också pröva möjligheten att låta sparandet till pension kombineras med ett bostadssparande. Engagemanget för pensionssparandet ökar om sparkapitalet inför pensionen också kan placeras i ett eget hem.
Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med förslag om hur ett bosparande kan kopplas till det nu föreslagna, utvidgade pensionssparandet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bosparande kopplat till de nya reglerna för pensionssparande.
Stockholm den 13 april 1993 Mikael Odenberg (m)