med anledning av prop. 1992/93:187 Individuellt pensionssparande
I proposition 1992/93:187 föreslås att en ny form av
pensionssparande skall införas, som bygger på ett
långsiktigt sparande utan en samtidig försäkring av
dödsfallsrisk m m. Samtidigt med denna reform föreslås en
förändrad avkastningsskatt på den nya typen av sparande
samt också på tidigare former av pensionssparande.
Tunga remissinstanser som Bankföreningen, SAF och
Industriförbundet är ytterligt tveksamma och t o m starkt
kritiska mot den föreslagna beskattningsmetoden. RFV har
också ställt sig kritiskt till att införa den nya former av
pensionssparande just nu.
Jag instämmer i deras kritik och anser att följande skäl
talar mot propositionens förslag gällande en schabloniserad
avkastningsskatt på de tidigare formerna av
pensionssparande.
1. Avkastningsskatten på pensionssparande kritiserades
hårt när den infördes vid skatteomläggningen 1990. Kanske
fick beskattningen sin mest stötande utformning, när det
gäller skuldföring av pensionsskuld i företagens
balansräkningar. Skatt skall i detta fall beräknas på den vid
årets ingång bokförda skulden med en räntesats av 11
procent.
Den framräknade fiktiva avkastningen beläggs därefter
med en 10-procentig skatt. Det är principiellt oriktigt att
beskatta skulder på detta sätt, vilket knappast skall behöva
påpekas.
Avkastningsskatten bör avskaffas snarast möjligt. Med
hänsyn till statsbudgetens stora underskott kan dock inte ett
sådant krav ställas redan nu. Ett avskaffande av
avkastningsskatten bör dock ges en hög prioritet vid
framtida skattereformer.
2. I avvaktan på att avkastningsskatten avskaffas, bör
icke teoretiskt felaktiga beskattningsmetoder införas. En
schablonbeskattning av P- och K-försäkringar bör därför
inte införas.
3. En schablonbeskattning av konventionella P-
försäkringar kan i ytterlighetsfallen leda till att förluster
under ett eller ett antal år kommer att beskattas. I
propositionen hävdas att denna ''principlöshet'' bör kunna
utjämnas över tiden med tanke på att pensionssparandet är
ett mycket långsiktigt sparande. I många -- kanske i
huvudparten av fallen stämmer detta -- men olyckliga
kombinationer av dåliga tider och individuella risker kan
skapa klara orättvisor för vissa pensionssparare. En
huvudregel bör vara att schablonskatter skall undvikas så
långt möjligt. Endast i vissa ytterlighetsfall kan sådana
lösningar accepteras, då över huvud taget inga andra
praktiska skattemetoder finns att tillgå.
4. Konstruktionen av det nya pensionssparandet kräver i
och för sig schablonbeskattning. Allt annat är administrativt
ogörligt.
Att åberopa konkurrensneutralitet för att
schablonbeskatta även andra former av pensionssparande
är däremot mindre välavvägt, inte minst med tanke på att
de konventionella P-försäkringarna tillgodoser betydligt
vidare lösningar för att säkra försörjningen på ålderdomen.
Det är knappast ur social synpunkt önskvärt att det
individuella pensionssparandet i första hand kanaliseras till
de nya och betydligt svårare sparformerna. Med detta är
inte sagt att de nya möjligheterna till pensionssparande är
onödiga. De kommer med all säkerhet att ge upphov till en
nyttig konkurrens om det långsiktiga sparandet, vilket
kommer att gynna konsumenterna i det långa loppet. För
att detta nya sparande skall bli attraktivt krävs dock inte att
villkoren för tidigare försäkringslösningar ändras på det sätt
som föreslås i propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om schablonbeskattning av P- och
K-försäkring.