Bestämmelserna för hobbyinkomster av bl a trav- och galopphästar ändras under 1993 på så sätt att avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamheten som betalas före beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till fem år som närmast föregått beskattningsåret (dvs total avdragsrätt sex år). Ändringen är förvisso ett litet framsteg avseende förbättrade avdragsmöjligheter vilket främst är en förbättring för hästuppfödare. Den är däremot på sikt helt otillräcklig när det gäller att bibehålla den stora näringsgren som trav-och galoppsporten är för svenska skattebetalare.
Fakta om kostnader och prispengar för hästägarna
Hästägarnas kostnader inom trav- och galoppsporten för träningsavgifter, foder, transporter coh veterinärkostnader uppgår till ca 1,8 miljarder/år. I denna kostnad är ej kapitalkostnader för inköp av hästar medtagna. Den totala prissumma som dessa hästägare tävlar om är den ''fantastiska'' summan av 550 miljoner. Dessa siffror talar för sig själva, men vi vill ändå påpeka att den totala förlusten för Sveriges hästägare inom trav- och galoppsporten är 1,8 miljarder -- 550 miljoner alltså 1 miljard 250 miljoner; då exkluderar detta underskott inte kapitalkostnaderna dvs inköp av hästar. År 1991 fördelades prispengarna inom svensk travsport enligt följande: 2% av varmblodiga travare tjänade 250.000 kronor eller mer, 6% tog hem 100.000--250.000, 14,4% sprang in 40.000--100.000 kronor samt 15,2% tjänade 500--40.000 kr. Kostnaden för en tävlingshäst är 40.000--150.000 kr/år ( då är körpremierna inräknade för kusken). Orsaken till att årskostnaden varierar mellan 40.000 och 150.000 för en trav- eller galopphäst beror på om hästarna tränas hemma hos amatörerna på deras gårdar runt om i landet eller hos professionella tränare på våra tävlingsbanor samt på tränarnas träningskamper.
Endast en mycket liten del av tävlingshästarna går med vinst
I oktober 1992 fanns det 8.600 hästar i A-träning, dvs i professionell träning, samt 12.700 hästar i B-träning, dvs i amatörträning. Omkring 70% av dessa är ägda av fysiska personer (hobbyhästägare) och 30% av juridiska personer (företag). Av dessa 21.300 sprang endast omkring 40% in något av priskakan på 550 miljoner. Det betyder att minst 60% av våra hästägare enbart har kostnader för sin häst eller har ett underskott på sin verksamhet. Som nämndes ovan var det endast 2% som tjänade över 250.000 kronor och ytterligare 6% sprang in 100.000--250.000 kronor. Detta innebär att ca 8% av våra tävlingshästar går ihop eller får ett överskott på sitt tävlande. Omkring 15--25 hästar/år tjänar stora belopp, dvs från 500.000--600.000 till flera miljoner kronor. Endast 5--8 st av dessa 15--25 hästar tjänar över miljonbelopp. Det kan ifrågasättas om nuvarande regler för hästägande ger någon som helst skatteinkomst netto till staten.
Varför är det då så viktigt att införa skattefri hobbyhäst
Jo, för att ge människor som är intresserade av att köpa en tävlingshäst den morot, stimulans, dröm om att eventuellt få en av de mycket få tävlingshästar som vinner flera miljoner kronor. Ger man inte trav- och galoppsporten det incitament som skattefritt hobbyhästägande om maximalt två hästar per person innebär så riskerar denna sport att ytterligare urholkas. En stor del av de 60.000 människor som arbetar direkt och indirekt inom denna näring (omsätter ca 18 miljarder) kommer då att mista sina arbeten och därmed orsaka stora skatteförluster för staten i förlorade arbetsgivaravgifter och uteblivna skatter på löner. Därtill kommer också neddragningar inom veterinärvården, minskade inköp av foder ( näringen köper jordbruksprodukter för ca 700 miljoner om året), minskade hästtransporter, minskat stöd från ATG (aktiebolaget trav och galopp) till friidrotten, veterinärvården, Flyinge stuteri, Wången, Strömsholm, samt minskade anslag till forskning och utbildning inom veterinärvården. Här får givetvis staten (vi skattebetalare) göra större insatser om dessa bidrag från ATG minskar.
Minskade inkomster för staten på minskat spel
Staten får in omkring 650 miljoner kronor på totospelet/år. Om nu spelet minskar, vilket det kommer att göra när kvalitén på löpen försämras, då tappar staten ytterligare inkomster. Sedan hobbyhästägandet togs bort för något år sedan har försäljningen minskat drastiskt i Sverige. Därtill kommer en kraftig utslaktning av tävlingshästar och avelsston som ytterligare förvärrar situationen. Trav- och galoppsporten kommer att försämras kraftigt såvida inte riksdagen beslutar sig för att återinföra det skattefria hobbyhästägandet. Beaktas bör även det stora PR-värde som travsporten ger oss i Sverige i egenskap av en av världens främsta travnationer.
Till sist en vädjan att riksdagen tar sitt förnuft tillfånga. Det finns bara vinnare på ett återinförande av det skattefria hobbyhästägandet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om lagändring så att det skattefria hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per person.
Stockholm den 11 januari 1993 Peter Kling (nyd) Sten Andersson (m) i Malmö